Ascoli Piceno! Internetcafe, och grejer. Fem dagar kvar, fan ockso. Ne... skrewdis.
Im never coming back.
mina fnysningar överröstades fullständigt av deras idiotiska livsglädje
Reggaefest i Wasaparken. Min tro på mänskligheten kommer tillbaka dagar som igår, i Västerås kan man gå flera veckor och bara stöta på pöbeln och sen plötsligt träffar man en guldåder och springer in i varenda älskvärd individ staden har att erbjuda. Var gömmer sig folk till vardags? In shady flats composing blogs, most likely. Eller nej. Reggaen är på väg, mycket välkommet i city sans soul. Ungdomskultur får nämligen inte finnas i Västerås, och i stort sätt varje försök har krossats av patraskets ointresse. Men saker händer. Tacksamt.