having all the fun

Bläddrade runt på YouTube och fann denna gamla pärla.





Nine Inch Nails var najs en gång i tiden, när man var liten och så vidare.

[EDIT]
Fast det störda pianot i Only från With Teeth totally does it for me.
[/EDIT]

what is this who am i who are you lets fuck

Right...

Och så åkte jag till Seattle och Port Angeles och firade jul med min familj lite mer fultalig än vad den varit på länge, good shit.

Ah, tacka vet jag södre breddgrader, där palmerna svajar i vinden och bystiga kvinnor hoppar runt i baddräkter tillverkade av fiskelina osv. Men ack nej, så var det icke. Det var kallt och blåsigt men först och främst regnigt, inte helt oväntat kanske, och inte helt tråkigt heller. Vem behöver bra väder för att få en fin jul. Tydligen inte jag. Kul som fan var det, söta små brorsbarn som hoppar upp i famnen på en stup i kvarten och sådär.

Och så lärde jag mig en hel del nytt, om hur livet verkligen ser ut i den delen av Amerika till exempel, så jag slipper fantisera fullt så mycket. Kul jul, som en kompis till min bror ofta sa förr i tiden.

Phetaste klapparna också, för den delen. Snoogens.

Men flyga är inte kul. Och jet-lag suger jaksnoppar. Och i förmiddags vaknade jag av att behöva spy efter att ha svalt typ fem hinkar snor i sömnen, ergo förkylning suger ännu fler.

Äsch, alles gut för bövelen! Nu behöver jag bara tänka på att få det allra sista gjort sen sticker jag för en stund.

Bäverkotte!

Tilloht mig introducera "the shiznitch":

Fan-fucking-tastic tror jag aihr rehtt ord att beskriva med. . .Yes.

kolla vad intellektuell han är! man blir fan illamående

För att uppehålla mitt status som en någotsånär litterärt kultiverad individ lyssnade jag igår på radio P1s sändning av Svenska Akademins årliga stormöte, då Jesper Svenbro och Kristina Lugn inaugorerades i akademin. Och spenderade därefter kvällen med att bläddra genom deras poesi, not bad. Jag tror jag har underskattat svensk poesi lite och det blir nog mitt nyårslöfte att försöka råda bot på detta. (Jag ska även vara inneboende hos Jesper Svenbros bror det närmsta halvåret, ungefär så nära litterär storhet jag någonsin kommer komma, och känner att jag borde skämmas om jag inte är iallafall lite påläst om jag skulle råka stöta på honom där.)

Och så åker jag till staterna imorrn för att få mig en up close upplevelse av den sentimentalitet som gör att jag inte riktigt tål de flesta amerikanska tvålopererna (graysanatomytheocetc) som ganska osnyggt försöker verka vara något annat.

Det är inte den enda anledningen till att jag åker förstås, jag ska ju även få fira jul där. Vilket är kul.

Seattle, där man skitit i den äckliga draman och istället bestämt sig för att låta det odrägliga vädret leda in dem i en ständig överhängande svag depression som gör att de skriver bra musik och slutligen begår självmord efter extensivt heroinmissbruk. Alla gör så, jag lovar...Snooch.

objektiv sanning, det finns!

Jag har vid ett flertal tillfällen hört smått retarderade (det måste de nästan vara) människor, och även en kompis eller två (förmodligen tillfälligt sinnesförvirrade), uttala sig om att rimma i dikter. Hur det är ett helt onödigt sätt att begränsa sitt skrivande på. Well, fuck you! Satt och läste genom en Tennyson samling jag plockat upp nånstans på vägen och råkade bläddra fram till en gammal favorit, vackert som fan. Fast lite väl dystert.

Sunset and evening star,
  And one clear call for me!
And may there be no moaning of the bar,
  When I put out to sea,

But such a tide as moving seems asleep,
  Too full for sound and foam,
When that which drew from out the boundless deep
  Turns again home.

Twilight and evening bell,
  And after that the dark!
And may there be no sadness of farewell,
  When I embark;

For though from out our bourne of Time and Place
  The flood may bear me far,
I hope to see my Pilot face to face
  When I have crossed the bar.

Hade dragit till med den klassiska fallosen Charge of the Light Brigade, men den känns urlakad och lite för lång. Och så tänker jag gifta mig med Tennyson när jag blir stor, eller kanske hans skäggiga ruttnande lik. Go go gadget sex drive!

Och så måste jag även ta tillbaka ett par påståenden jag yttrat när jag själv varit tillfälligt sinnesförvirrad, att beat inte förtjänar att kallas högkultur är snicksnack. Och om jag i ett svagt ögonblick skulle säga något annat är det bara att slå mig.

happy birthday!

Mysbakis med lingonpruttar. Jag har världens sämsta framförhållning, alla stora flytt/slängdagar har jag varit bakfull. Men idag har det varit lindrigt, dels för att denna flytt inte innebar att ge sig an trappor och sängar osv. Nej, idag var det bara diverse bråte som skyfflades undan för att aldrig mer se dagens ljus. Och ett litet vemod smög sig över mig på tanken att jag faktiskt aldrig mer kommer få bo i världens bästa lägenhet, som tur är funkar min hjärna mycket bra under dessa förhållanden och rabblade snabbt upp allt som jag ogillat med att bo där.

Typ att det låter snormycket utifrån hallen in i lägenheten, och inte bara från våran våning utan alla våningar, alltså drygt 60 lägenheter och dess högljudda ockupanter. Dygnet runt, och hissen... Hissen vars motor verkar vara mickad och ha en förstärkare i ventilationshålet på mitt sovrum. Klockan sex på sovmorgon börjar huset röra sig till jobbet. Yeehaw.

Den stora Dagen-F inträffar ändå inte på flera veckor, den femte januari to be exact. Och däremellan kommer julfirande i America. Hälsa på syskonen, som det just har dagats för mig aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige igen. Inte realistiskt att hoppas, alltså får jag se till att flytta dit nån gång och bo där i nått år eller så. För att undvika att råka förvandla dem till abstraker, liksom. Minnet av en människa är fint, men för att kunna vara vän i annat än bara i ordet måste man träffas iallafall lite då och då för att fylla på med färska minnen. Att träffa en riktigt bra vän för första gången på väldigt lång tid är smärtsamt på ett sätt, för om glidit för långt ifrån varandra finns där ingen möjlighet att göra annat än prata om forna tider.

Bla bla bla, nu ska jag käka tårta och dricka snapps. Önska mig lycka till.

Go-Go-Gadget Juice! .... Ew.

Ok, det här börjar bli lite crazy. Kan någon snälla förklara för alla de där sepestörda snorungarna som låter spy ut sin avsaknad av musiksmak ur högtalarna på sina mobiltelefoner att det inte är så det ska gå till? Jag menar, de senaste trettio åren har det funnits hyfsat bra högtalare monterade på metallbågar som man kan spänna över huvudet och sätta intill öronen så resten av världen slipper störas av dessa lågvattenmärken i musikhistorien.

Nej, jag vill inte bli fångad av en stormvind, och Fergie jag tror att de där lady lumpsen du talar om är bröstcancer.

Oj just det, humor. Förstår du minst en av dessa tevespelsreferenser är du en godkänd människa.

Yeah, sådär. Det är dags att fira, har lyckats flytta typ hälften av mina föräldrars prylar till Nyköping utan att bryta ryggen... Med lite hjälp förstås. Men fan, pappa är galen. Ska vi inte anställa flyttfirma då? Nej nej, det är lugnt. Lugnt. FEM trappor utan hiss. FEM! Och nu tänker ni säkert: Vad klagar han för, det är väl inte så farligt? Inte så farligt om man hjälper en polare att flytta sina tre kartonger plus soffa och matbord kanske. Men nu snackar vi drygt femtio års hamstring av prylar och finporslin och fula afrikanska bystar tillverkade i nederländerna osv. Jag måste ha kämpat mig uppför de där trapporna kånkandes på en eller annan sinnesjukt tung låda eller dylikt minst trettio gånger, eller hundra kanske. Usch och blä.

Och nu är det bara min egen flytt kvar. Jag planerar som tur är att inte ta med mig så hemskt mycket, det mesta får hamna på tippen (återbruket my ass) eller i mor och fars garage eller liknande. Får inte låta min existens tyngas ner av alltför mycket materiella ting. Nej nej. Och så blir det säkert billigare i längden att slänga hälften av sina grejer och köpa nya på myrorna dit man flyttar. Men det återstår ändå att packa och städa och grejer. Fan.

you're the man now dog

En gammal klassiker, med lite goda smakbitar lagom till frukost.

OMG ITZ LIEK CELEBZ TIME

Lite omotiverat uppspelt över att se Zach Braff på threadless. Blev lite woohoo. Jo.

Hahahahahahaha! Jag dör....

Clicka bara på avbryt när inloggningsrutan dyker upp. Sjukt bra.

hello o l r

harley-quinn

En rad saker jag behöver tänka lite på och kanske till och med ta itu med:

1 Jag har under de senaste tolv månaderna lyckats tappa bort min mobiltelefon inte mindre än fyra gånger, dvs fyra gånger har det tagit mer än säg en vecka att hitta den igen... Och så har jag blivit av med en mobiltelefon permanent också. Party.

2 Höra av mig till människor, här har jag fått mycket mycket pikar. Men nu på senare tid har jag kommit fram till den vackra uppenbarelsen att detta är BULLSHIT. Alla andra är lika dåliga, med några få undantag. Och med tanke på hur långt bort jag ämnar flytta ska jag absolut inte falla in i "om vi inte pratas vid flera gånger om dagen i flera timmar kommer vi tappa kontakten för evigt och bli som främlingar för varandra"-hysterin, det skulle nog vara förödande för mitt sociala liv. Jag tror för övrigt att den har samma grund som "om vi inte kramas nu och då och jämt typ hela tiden kan vi inte vara kompisar på stiftsgården, och om du inte älskar allt och alla och visar alla EXAKT lika mycket respekt och uppmärksamhet och tillgivenhet och om du skulle råka döma någon negativt efter första intrycket är du en DJÄVUL". Pust.

3 ...Möh. Nej nu fick jag slut på energi.

A dreamcatcher works... if your dream is to be gay. Haha!

sarkasm pending

På tal om att vara helt såld. Demetri Marin = Helvete Ja. Jag gillar komiker som kör på en kaskad av one-liners och lyckas göra det snyggt. Här har vi ett fint exempel, en sann mästare.

Och här, vi en recension på hans nya skiva, skriven av en annan rolig snubbe. (Ja, min blogg ser jag som ett främjande för saker som jag tycker är roligt och det är därför mer än bara OK för mig att fortsätta göra reklam för andra människors storverk. Den stora skilnaden mellan det jag gör och vanlig reklam är att jag inte försöker förmå er att spendera pengar på saker ni varken vill ha eller behöver. Jag förespråkar inte heller något speciellt företag eller någon annan människa än mig själv. Om ni skulle ha några klagomål kan skriva ner dem i ett e-brev och skicka det till petterjohansson@hahafakeadressyouizn00blol.fu så läser jag det och gör mitt bästa för att glömma bort det omgående.)

Diggar disclaimers.

'I think it's wierd that you give someone flowers. Because what you're really saying is "Here you go, now watch these die... Cause I like you." I feel that you should give someone flowers when you want to threaten them. "Here. You're next."'

Galla... Score!

Jag hatar fan morgonar. Jesus. Shit. Det finns fan ingenting värre än att behöva vakna och komma igång tidigt när man inte vill. Inte ens HIV. När X inte är lika med X kommer nära, men inte riktigt. Låt min morgongalla spridas över cyberrymden som nått stort äckligt (cyber)rymdmonster med slemmiga tentakler och stort tandfyllt gap och grejer. Oooh.

En bra sak: Jag har lyckats komma igång med att ladda kaffebryggaren nätter jag lägger mig sent, kudos to me. Och så borde jag kanske skaffa en sån där kopp som man kan ta med sig hemifrån och ha kaffe på bussen... Mugg heter det kanske, och jag tror att jag har en sådan redan. Kanske hemma hos mor och far.

Äsch.

5318008... Skriv det på en miniräknare och vänd den upp och ner. Humor.

clearification

Check it out.

Killen fortsätter inte för evigt, men nästan. Humor.

I IZ TEH DRUNKZ <3<3<3 HAPPY BIRTHDYA, ew

"Fan, vet du vad som är drygast i världen?"
"Yes?"
"Haha. Nej, när variabeln X inte är lika med X. Skitirriterande."
"Mm, jävligt drygt."
"Jävligt."

yellow is mellow, brown goes down motherfucker

Är åter inne på fantasy och sci-fi vad gäller läsning, blandat med lite Stephen King mysticism och sådär. Väldigt banalt och trevligt.. Haha! Banal! Power word of the early third century! För att koppla ihop det med den tiden av mitt liv då böcker i denna stil var poppis har jag även börjat lyssna på Live igen. Jag börjar få svårt att ta mig själv på allvar.

Och mistolka nu inte för fan, det har ingenting att göra med min generations överdrivna tillgivenhet till sarkasm och ironi. Jag läser inga böcker "ironiskt" om man nu kan göra en sådan sak. Jag gillar dem verkligen, njuter av dem enormt. Suger åt mig av dem som om jag vore tretton igen, lovely. Kanske borde ladda ner lite Rush också, för att sätta stjärnan på granen.

Och kanske flytta bort från staden som alltid sover. Tiden närmar sig, jag har som längst till sommaren innan denna etapp i mitt plugg är över, sen bär det iväg. Destination okänd! Ba-da-DUM!

konami stjärtknullar bomberman

De har gjort det igen... Som en ung man uppväxt med tevespel i min omgivning blir jag lätt äcklad när jag får nys om sådant här. De har alltså tagit en klassiker... Ett mästerverk perfekt i sin simplicitet, bundit fast den vid ett operationsbord och med hjälp av motorsågar och spikpistoler förvandlat en utomordentlig arkadhjälte till en mordlysten überrobot som ska rädda universum genom att spränga andra mordlystna überrobotar. Någonting som till och med Liza Marklund skulle kunna spinna fram ur sitt obegåvade huvud. Jag menar, vem fan stavar Lisa med ett Z?

Kolla bara vad de har gjort:



Från fånig men charmig rymdvarelse till en dålig specialeffekt som tagen ur Terminator 3. But why?