bon giorno

Ascoli Piceno! Internetcafe, och grejer. Fem dagar kvar, fan ockso. Ne... skrewdis.

Im never coming back.

ciao

come home one day, leave the next

Ännu en vecka på stiftsgården där man ser vana människor i nytt ljus. Men även fullkomligt nya människor som man upptäcker vara bland de bästa. Och ett par dagar i dalarna på diverse orter, träffa och prata med riktiga vänner man ägnar alltför lite tid åt. Bra skit.

Och imorrn bär det iväg till Italien.

Och apropå bajs är deckare lika med dasspapper, jag förstår det positiva i att folk med mindre förstånd lockas till att läsa tack vare dem. Men bläh för fan. En pestböld på litteraturens vackra väsen. Usch och fyskam och kattskit...

ett enat folk på väg, ett enat folk med bamsingkuk

Whoah, och så var det den tiden på året igen. Packa väskorna och preppa för tid på stiftsgården, men även för en retreat i Italy. Först ansvar tjugofyra timmar om dygnet i en vecka och sen en vecka på en och samma balkong med en dunk vin och trave böcker. Ölkvällar på byns barer, och halvgod italiensk mat. Idyll. Jag älskar att trivas, det enda tråkiga blir att åka hem igen. Men vad väntar hemma? Jo, Malmö och Göteborg och Tool och Måla Viktors Föräldrars Nya SommarHus och sen en period två av kiosksittande på stiftsgården. What could possibly go wrong? Nothing, nothing could go wrong. Och fan den som säger annat.

Paul Austers 'The Book of Illusions' är crazy bra. Fint så in åt helvete att g***a.

Helgen har varit galen för övrigt. Fulla släktingar på mottagningen och en bror som verkar ha njutit av att få slut på eländet. Massor med öl hela dagarna samt nya och gamla människor. Och vara mitt i en bok och plötsligt få uppenbarelsen att det är ett mästerverk. Kaffe och kaffe och träffa på den där tjejen som skulle "röva hem en åttiofyra" mitt i natten för att få bekräftat att 'The Squid and the Whale' är en galet bra film. Allt känns helt enkelt bättre än bra.

Fantastico!

half a league, half a league onward

Bakisdag på bakisdag på bakisdag. Gillar studenttider som fan, men ack... Det är schynd'm mig idag.

Bror Gustav tog studenten, och fulla släktingar är kul. Och öh. Jag har inga tankar att samla så jag drar till med... ingenting istället. Men nej, det är inte synd om mig. Jag njuter och har mig, vi har utvecklats så långt att en individ är mer värd än två. Och singel, låneordens låneord... Jag är inte singel, jag är... banal. Haha!

try it out mofo

Sjukt kul. Satt i typ en halvtimme och skrev saker i stil med "PENIS", "BAJSSEX", "RANDIG FITTA", "SEPESEX" osv. Enformig humor är den bästa. Mycket skratt.

federico garcía lorca

Och här har vi ännu en hjälte. Jag önskar jag förstod spanska. Men är otroligt tacksam över biblioteken, en översättning från spanska till svenska gör sig bättre än till engelska. Det engelska språket känns för mekaniskt. Passar inte riktigt.

as sure as days come from moments...

Reggaefest i Wasaparken. Min tro på mänskligheten kommer tillbaka dagar som igår, i Västerås kan man gå flera veckor och bara stöta på pöbeln och sen plötsligt träffar man en guldåder och springer in i varenda älskvärd individ staden har att erbjuda. Var gömmer sig folk till vardags? In shady flats composing blogs, most likely. Eller nej. Reggaen är på väg, mycket välkommet i city sans soul. Ungdomskultur får nämligen inte finnas i Västerås, och i stort sätt varje försök har krossats av patraskets ointresse. Men saker händer. Tacksamt.

Jag har insett, i likhet med andra före mig, att människor kan tycka att min ofta negativa inställning till saker och ting är obehaglig, och kanske otrevlig. Att jag kanske uppfattas som en otrevlig människa, vilket är synd. För det tycker jag inte att jag är. Människor som bara ser till ytan missar en hel del, tydligen.

Joy.

the day after yesterday

Inte för att jag är en sån där som klagar på vädret jämt... Men kom igen! Sjyrrebyrre! Jag menar hej, jag heter Petter. Min sinnesstämning bestäms av vädret. Vaknar jag av det "meditiva" ljudet av regn mot fönstret går jag och är tjurig halva dan. Inte ens god morgon här har du ditt kaffe glädjer.

Bajskorvar!

loquacious no longer

Plötsligt, oväntat men åh så välkommet, har jag mycket att göra igen. Tack gode gud, ledan höll på att mörda mig. Låtom oss fröjdas en stund. Hmhm. Ciao.

gymnasiefoto

Åh att vara ung och vacker igen. Hahaha!

o g

Tänker inte ens försöka motivera varför jag tycker det här är så roligt. Det bara är så.







Och här har vi en sann mästare. Lyssnat en hel del på A Perfect Circle och NIN och DEVO och så vidare i mina dar. Han här har vi att tacka för mången geniala trumstycken. Respetta.

becoming my terror

19 kronor ölen makes Petter a mean spirited boy. Men poängen med overallerna undkommer mig och var och en har väl rätten till att ifrågasätta vad som motiverar människor till beteende som utåt verkar fullkomligt retarderat? Haha, hehe, hoho. Västerås känns lättare att hantera, vilket är bra. Nassarna har börjat göra ljud av sig igen, inte bra grej. Äckliga jävla kryp hela bunten, och att de inte verkar fatta den mest grundläggande regeln vad gäller social kausalitet... Man må kunna förutspå verkan av en orsak, men det är bieffekterna som är ringarna som blir till vågor. Fortsätt med att sätta yxor i folks dörrar och ni kommer inte kunna visa er utomhus, oavsett tid på dygnet. Infantila idioter.

Reggaepryl nästa helg, bra skit.

helvete

Desmond Dekker är död, sen i onsdags.

mr dick joke

Marie Sernholdt får fortsätta spy ut singlar, och någonstans på vägen bestämde världsordningen sig för att ta den här mannen ifrån oss. Jag lämnar den självklara frågan om varför till optimisterna.

acis

GAH! Överväldigad av den största känslan av frustration jag varit med om mitt i liv sitter jag och skriver. Blandat med exhileration över inte fan vet jag. Måste ventilera.

Det mest spännande som hände mig idag, möjligtvis det mest spännande som hände i hela stora stan Västerås, var att en snorunge tände eld på sin moped på skolgården under Johans balkong. Den small, det enda som fanns kvar då jag och Johan, smått berusade, gick och gluttade var stålramen plus motor. Den brann tydligen ner till nästan ingenting på mindre än tio minuter. Och sen eskilerade det, must escape.

Det största frågan är om det verkligen är bra för mig att sitta och lyssna på ond electro a la Justice i detta tillstånd. Crapper-




Niklas tog sig hem från fängelset gift par nyss, ena halvan vill leva ett liv och den andra hämmar. Den vanliga modellen.

Mm, mentala uppstötningar. Fann en Paul Auster roman i min egen bokhylla igår, måste vara en julklapp eller liknande som jag aldrig ägnat någon tanke. Spännande grej. Jag är för tankspridd för mitt eget bästa.

Könsord.

Och någon, jag kommer inte ihåg vem, uttryckte en gång att förväntingar är "premeditated resentments".

angel headed hipsters etc

Och på tal om allt, jag börjar fan tröttna på den här skiten. Jag menar fan, schlagerfestivalen finns till för att skrattas åt. Men inte för de som röstar? Och de röstade fram LORDI!? Seriöst? Va? Nej. Det här är fel, more wrong than vomiting pandas som en annan en gång sade... Hela världen är galen. Och jag tänker bannemig få tag i vem det än är som bär ansvaret och straffa den jäveln. Om det så är gud själv ska snubben huggas ned från sin tron för att ge plats åt en med större koll.
Typ den här killen.

Jag räknar dock inte riktigt med att lyckas med detta. Och om allt har gått åt helvete med världen är väl barnen vårt enda hopp? Men har ni någon gång lyssnat in på vad barnen snackar om nuförtiden? Man mår illa. Varenda positiv framtidsvision krossas och vad lämnas vi med då? Distopierna. Alltså framtiden enligt Huxley, Orwell, Boye och Zamyatin. We're fucked. Vetenskapen kanske räddar oss! No way. Kanske om vetenskapsmännen fick välja, men inte ett steg har tagits mot en rättvisare värld än så länge. Och vad är det som säger att det någonsin kommer hända. Screwed screwed screwed screwed screwed. Dagen då Lordi vann nådde vi vår point of no return. Inte en chans att Quetzalcoatl kommer döma snällt nu.

Fan Miriam. Din pappa kanske har rätt trots allt.

pubertala utsvävningar

Ok, jag har en viss svaghet för utläggningar i stil med den här. Oooh, dra in mig med er sockersöta revolutionärsretorik. Som att vara tillbaka i livmodern, typ.

Jag har visst fått höra att man ska växa ifrån den barnsliga tron att man kan förändra världen till det bättre. Skrewdat.

dagdrivarliv på knivsöder

"Johan! Johan! Det står en Capulet nere på gatan! Dags att försvara vår heder."

En vecka spenderad med att inte vara hemma. Perfekt fo'sho... Eller så. Det kommer nog ta mig ett tag att vänja mig vid att vara tillbaka i järnburen. Hehe, positivism for the win.

En sak är säker... Eller kanske fler, jag vet inte. Haha.