Hemma igen efter min grymma världsturné. Rättvik-Falun-Västerås-Kristianstad-Casa San Lorenzo-Malmö-Göteborg och hem. Najs. Lägenheten står halvtom i väntan på att Joel the bastard ska ta arslet ur vagnen och flytta in. Sitter med benen i kors på vardagsrumsgolvet och skriver. Very zen.
Men nej, nu ska jag ägna lite tid att det förflutna.
Favorites on the way:
-Italienaren på byns bar som knappt kunde engelska men envisades med att försöka prata med mig ändå. Ägnade timmar, i flera dagar i rad, åt att berätta att han en gång varit i Stockholm i två veckor. (Jag vill inte verka otacksam här, jag förstår att jag kan mycket sämre italienska än den snubben kan engelska. Men om man ändå tvunget ska prata med någon från bar-up to bar-down kan man väl bredda sitt register till mer än bara "Yes! In Stockholm! Two weeks! In two thousand and one! Yes I like very much! Is so nice! And the womans! Very nice!")
-Snubben i stallet till höger på Stansted som pruttade så det skakade i väggarna ackompanjerat av killen i stallet till vänster som spydde kaskader. Vackert, och mycket underhållande när man är sådär trött och hatisk som man lätt blir av flygresor.
-Peter Psenner, bygdens lokala allt-i-allo dude, lyckas i färd med att rigga en braskamin riva ner hela vår spis. Svär lite åt sig själv och fortsätter därefter med att laga den med diverse bråte vi har liggandes. (Låter inte så jävla hett kanske, men killen har blivit min nya idol. Måste nog ha varit där för att fatta)
-MetalTown. Eller snarare Tool på MetalTown i Göteborg. Resten av festivalen var endast förband. Den absolut bästa livespelningen jag varit med om alla kategorier. I en och en halv timme förstod jag vad som menas med störningsfrihet... True story. Bra skit.
Hmmhmm.
Och så har vi allt det andra. Men det spar vi till en annan dag. Herrå
Whoah, och så var det den tiden på året igen. Packa väskorna och preppa för tid på stiftsgården, men även för en retreat i Italy. Först ansvar tjugofyra timmar om dygnet i en vecka och sen en vecka på en och samma balkong med en dunk vin och trave böcker. Ölkvällar på byns barer, och halvgod italiensk mat. Idyll. Jag älskar att trivas, det enda tråkiga blir att åka hem igen. Men vad väntar hemma? Jo, Malmö och Göteborg och Tool och Måla Viktors Föräldrars Nya SommarHus och sen en period två av kiosksittande på stiftsgården. What could possibly go wrong? Nothing, nothing could go wrong. Och fan den som säger annat.
Och här har vi ännu en hjälte. Jag önskar jag förstod spanska. Men är otroligt tacksam över biblioteken, en översättning från spanska till svenska gör sig bättre än till engelska. Det engelska språket känns för mekaniskt. Passar inte riktigt.
Reggaefest i Wasaparken. Min tro på mänskligheten kommer tillbaka dagar som igår, i Västerås kan man gå flera veckor och bara stöta på pöbeln och sen plötsligt träffar man en guldåder och springer in i varenda älskvärd individ staden har att erbjuda. Var gömmer sig folk till vardags? In shady flats composing blogs, most likely. Eller nej. Reggaen är på väg, mycket välkommet i city sans soul. Ungdomskultur får nämligen inte finnas i Västerås, och i stort sätt varje försök har krossats av patraskets ointresse. Men saker händer. Tacksamt.
