yes yes YES!

"Men... Ska du hem?"
"Har slut på pengar öl och cigaretter."
"Men du får en cigg och en öl av mig."
"Öhh. Men tevespel finns hemma... Hallå. Shit."

Greatest moment ever.

the truth

Thom is king and that is the truth.
No one need be disappointed
that is the truth.
Truth and lies are the same
And of course that is truth and it is untruth...biatch.

Haha

Jepp jepp jepp-

låter kul i mitt huvud

I Star Trek: The Next Generation heter skeppsläkaren Dr. Crusher. Ett ganska lustigt namn på en läkare, vore jävligt kul om hon varje gång hon blev arg förvandlades till ett groteskt muskelberg som krossade allt i sin väg och skrek saker i stil med: "I Dr. Crusher! I crush you! Aaaaauaarrrgghgh!" Hahahaha!

Ännu ett stressat inlägg:

En kul grej.

(Skärmen på min stackars Theodor har gått vidare mot de sälla jaktmarkerna. Sadface. Och jag har fått låna min käre lillebrors laptop, som tyvärr lider av någon obotlig sjukdom som gör att den kukar ur högst tio minuter efter att man bootat den. Makes things more difficult than they need be. Marmeladsex... Va?)

Men så kan man editera sina inlägg efter att man bootat om och skriva vidare.

"Bäverfitta" är tillåtet, så är det. Någonting som vi kom fram till hemma hos Karin efter en lång diskussion om vilka könsord som är okej att använda som skällsord. Stefan råkade säga något i stil med "Hora" när han förlorade en rond i ett kortspel som han och Ernesto har döpt till "FlintFitta", Karin blev irriterad och ansåg att folk borde respektera hennes hem/fristad och de regler hon själv satt upp där. I detta fall att inte säga saker i stil med fitta, hora eller dylikt i degraderande syfte. Det blev till en långdragen debatt som slutade med att någon brast ut; 'Men bäverfitta då? Det får man väl säga?' Och Karin sa; 'Ja, det får man. För det är väl lite kul iallafall.' Denna någon, som helt klart har oövervinnerliga färdigheter inom diplomati och måste vara en klart överlägsen människa på alla sätt och vis, är såklart jag. High five.

en gul sak

Aha! By a stroke of luck har jag lyckats hålla datorn igång i mer än tio sekunder. Hell yes. Och uppdatera min blogg gör jag. Fast hmm, jäjä.

The apartment är repainted somenågot. Och städat är det också. Och allt är ljus samt glädje.

sena nätter och tidiga morgonar make petter a dull boy

Massor med ord uppradade... Vad roligt.

Det finns de som gillar att gå på djupet, och de som skrapar på ytan och sen de som är fullkomligt ointresserade. För att gå på djupet på riktigt måste man ha mycket tålamod. Så är det. För i det djupa finns egentligen ingen underhållning, inget spackel som slätar över. Det är rått och ofta fult men otroligt rationellt. Jag pallar inte alltid med det.

Att skrapa på ytan är lättare, man får egentligen inte reda på så mycket. Men man är underhållen och då är det lätt att romantisera igen alla tomma utrymmen. Lekmannasättet. I like.

De ointresserade är ointressanta och tål knappt att nämnas. Bajsa dem i munnen.

And now:

Jag fattar inte hur människor tänker när de betygsätter film. Lady In The Water är en grym rulle. Punkt och slut, för fan. På den objektiva skalan över filmkvalitet, här snackar vi gumption, ligger den mycket högt. Vad är det folk väntar sig egentligen? Klart den är banal! Det är Shyamalan som har gjort den. Men den är snygg och smått absurd. Och så händer det grejer. Skitbra.

att påpeka

Det är nånting särskilt med att lida av dagen-efter syndrom. Alltså att vara bakis. Speciellt om man inte var så otroligt berusad kvällen innan, och vaknar med lite lätt illamående och kanske lite ljuskänsliga ögon. Bakisdagar är ofta bra dagar, dessutom inte sällan bättre än dagen innan. Men just idag var igår bra det med. Jaja... Möp möp.

Och en otroligt vacker man.

a clown! a clown!

Det jag skulle vilja mest av allt just nu är att leta reda på ett spädbarn, som aldrig gjort någon nått ont men som antagligen inte kommer göra något av värde i sitt liv, och strypa ihjäl det. Mest för att röra om lite i grytan... Sätta lite piff på vardagen. Lalala.

Drygt med dagar då man är sur bara för att.

en till länk! joy!

Hahahahahahahaha! Japaner är kul. Vem behöver ha tråkigt när det finns andra kulturer? Stor humor.

Och så kanske man ska skriva någonting med. Mmjo. En dikt! Nej, inte en dikt. Snart bär det iväg igen. Västerås harv blivit en snabb återhämtningsplats under sommaren. Skönt, spenderar ändå resten av året här.

Snootch.

Hårdare än såhär blir det fan inte.

den unge och havet

Hemma igen efter min grymma världsturné. Rättvik-Falun-Västerås-Kristianstad-Casa San Lorenzo-Malmö-Göteborg och hem. Najs. Lägenheten står halvtom i väntan på att Joel the bastard ska ta arslet ur vagnen och flytta in. Sitter med benen i kors på vardagsrumsgolvet och skriver. Very zen.

Men nej, nu ska jag ägna lite tid att det förflutna.

Favorites on the way:

-Italienaren på byns bar som knappt kunde engelska men envisades med att försöka prata med mig ändå. Ägnade timmar, i flera dagar i rad, åt att berätta att han en gång varit i Stockholm i två veckor. (Jag vill inte verka otacksam här, jag förstår att jag kan mycket sämre italienska än den snubben kan engelska. Men om man ändå tvunget ska prata med någon från bar-up to bar-down kan man väl bredda sitt register till mer än bara "Yes! In Stockholm! Two weeks! In two thousand and one! Yes I like very much! Is so nice! And the womans! Very nice!")

-Snubben i stallet till höger på Stansted som pruttade så det skakade i väggarna ackompanjerat av killen i stallet till vänster som spydde kaskader. Vackert, och mycket underhållande när man är sådär trött och hatisk som man lätt blir av flygresor.

-Peter Psenner, bygdens lokala allt-i-allo dude, lyckas i färd med att rigga en braskamin riva ner hela vår spis. Svär lite åt sig själv och fortsätter därefter med att laga den med diverse bråte vi har liggandes. (Låter inte så jävla hett kanske, men killen har blivit min nya idol. Måste nog ha varit där för att fatta)

-MetalTown. Eller snarare Tool på MetalTown i Göteborg. Resten av festivalen var endast förband. Den absolut bästa livespelningen jag varit med om alla kategorier. I en och en halv timme förstod jag vad som menas med störningsfrihet... True story. Bra skit.

Hmmhmm.

Och så har vi allt det andra. Men det spar vi till en annan dag. Herrå

kolla kolla

Nu är jag in Sweden igen.

Att hata mest med att flyga är icke flygresan i sig, trots illaluktande mjällfällande högljudda motpassagerare. Nej nej, det värsta är köerna. Jag är en ganska så otålig person när jag tvingas vänta. Har inget emot att sitta och göra ingenting i timmar när det är av eget val. Men fan, en kö för att checka in, en för första säkerhetsspärren, en för att komma in till gaten, en för att komma in till flygplanet, en för att komma ut ur flygplanet, en för att kunna kissa och en för passkontrollen ut ur terminalen. Gah! Och RyanAir kopplar inte flygen, så om man ska byta flygplan någonstans måste man göra allt detta flera gånger. Madness I tell you!

Men just vad jag behövde för övrigt, Italien alltså. Allt jag vågat hoppas och än mer.

And check this out för fan.

bon giorno

Ascoli Piceno! Internetcafe, och grejer. Fem dagar kvar, fan ockso. Ne... skrewdis.

Im never coming back.

ciao

come home one day, leave the next

Ännu en vecka på stiftsgården där man ser vana människor i nytt ljus. Men även fullkomligt nya människor som man upptäcker vara bland de bästa. Och ett par dagar i dalarna på diverse orter, träffa och prata med riktiga vänner man ägnar alltför lite tid åt. Bra skit.

Och imorrn bär det iväg till Italien.

Och apropå bajs är deckare lika med dasspapper, jag förstår det positiva i att folk med mindre förstånd lockas till att läsa tack vare dem. Men bläh för fan. En pestböld på litteraturens vackra väsen. Usch och fyskam och kattskit...

ett enat folk på väg, ett enat folk med bamsingkuk

Whoah, och så var det den tiden på året igen. Packa väskorna och preppa för tid på stiftsgården, men även för en retreat i Italy. Först ansvar tjugofyra timmar om dygnet i en vecka och sen en vecka på en och samma balkong med en dunk vin och trave böcker. Ölkvällar på byns barer, och halvgod italiensk mat. Idyll. Jag älskar att trivas, det enda tråkiga blir att åka hem igen. Men vad väntar hemma? Jo, Malmö och Göteborg och Tool och Måla Viktors Föräldrars Nya SommarHus och sen en period två av kiosksittande på stiftsgården. What could possibly go wrong? Nothing, nothing could go wrong. Och fan den som säger annat.

Paul Austers 'The Book of Illusions' är crazy bra. Fint så in åt helvete att g***a.

Helgen har varit galen för övrigt. Fulla släktingar på mottagningen och en bror som verkar ha njutit av att få slut på eländet. Massor med öl hela dagarna samt nya och gamla människor. Och vara mitt i en bok och plötsligt få uppenbarelsen att det är ett mästerverk. Kaffe och kaffe och träffa på den där tjejen som skulle "röva hem en åttiofyra" mitt i natten för att få bekräftat att 'The Squid and the Whale' är en galet bra film. Allt känns helt enkelt bättre än bra.

Fantastico!

half a league, half a league onward

Bakisdag på bakisdag på bakisdag. Gillar studenttider som fan, men ack... Det är schynd'm mig idag.

Bror Gustav tog studenten, och fulla släktingar är kul. Och öh. Jag har inga tankar att samla så jag drar till med... ingenting istället. Men nej, det är inte synd om mig. Jag njuter och har mig, vi har utvecklats så långt att en individ är mer värd än två. Och singel, låneordens låneord... Jag är inte singel, jag är... banal. Haha!

try it out mofo

Sjukt kul. Satt i typ en halvtimme och skrev saker i stil med "PENIS", "BAJSSEX", "RANDIG FITTA", "SEPESEX" osv. Enformig humor är den bästa. Mycket skratt.