you're the man now dog

En gammal klassiker, med lite goda smakbitar lagom till frukost.

OMG ITZ LIEK CELEBZ TIME

Lite omotiverat uppspelt över att se Zach Braff på threadless. Blev lite woohoo. Jo.

Hahahahahahaha! Jag dör....

Clicka bara på avbryt när inloggningsrutan dyker upp. Sjukt bra.

hello o l r

harley-quinn

En rad saker jag behöver tänka lite på och kanske till och med ta itu med:

1 Jag har under de senaste tolv månaderna lyckats tappa bort min mobiltelefon inte mindre än fyra gånger, dvs fyra gånger har det tagit mer än säg en vecka att hitta den igen... Och så har jag blivit av med en mobiltelefon permanent också. Party.

2 Höra av mig till människor, här har jag fått mycket mycket pikar. Men nu på senare tid har jag kommit fram till den vackra uppenbarelsen att detta är BULLSHIT. Alla andra är lika dåliga, med några få undantag. Och med tanke på hur långt bort jag ämnar flytta ska jag absolut inte falla in i "om vi inte pratas vid flera gånger om dagen i flera timmar kommer vi tappa kontakten för evigt och bli som främlingar för varandra"-hysterin, det skulle nog vara förödande för mitt sociala liv. Jag tror för övrigt att den har samma grund som "om vi inte kramas nu och då och jämt typ hela tiden kan vi inte vara kompisar på stiftsgården, och om du inte älskar allt och alla och visar alla EXAKT lika mycket respekt och uppmärksamhet och tillgivenhet och om du skulle råka döma någon negativt efter första intrycket är du en DJÄVUL". Pust.

3 ...Möh. Nej nu fick jag slut på energi.

A dreamcatcher works... if your dream is to be gay. Haha!

sarkasm pending

På tal om att vara helt såld. Demetri Marin = Helvete Ja. Jag gillar komiker som kör på en kaskad av one-liners och lyckas göra det snyggt. Här har vi ett fint exempel, en sann mästare.

Och här, vi en recension på hans nya skiva, skriven av en annan rolig snubbe. (Ja, min blogg ser jag som ett främjande för saker som jag tycker är roligt och det är därför mer än bara OK för mig att fortsätta göra reklam för andra människors storverk. Den stora skilnaden mellan det jag gör och vanlig reklam är att jag inte försöker förmå er att spendera pengar på saker ni varken vill ha eller behöver. Jag förespråkar inte heller något speciellt företag eller någon annan människa än mig själv. Om ni skulle ha några klagomål kan skriva ner dem i ett e-brev och skicka det till petterjohansson@hahafakeadressyouizn00blol.fu så läser jag det och gör mitt bästa för att glömma bort det omgående.)

Diggar disclaimers.

'I think it's wierd that you give someone flowers. Because what you're really saying is "Here you go, now watch these die... Cause I like you." I feel that you should give someone flowers when you want to threaten them. "Here. You're next."'

Galla... Score!

Jag hatar fan morgonar. Jesus. Shit. Det finns fan ingenting värre än att behöva vakna och komma igång tidigt när man inte vill. Inte ens HIV. När X inte är lika med X kommer nära, men inte riktigt. Låt min morgongalla spridas över cyberrymden som nått stort äckligt (cyber)rymdmonster med slemmiga tentakler och stort tandfyllt gap och grejer. Oooh.

En bra sak: Jag har lyckats komma igång med att ladda kaffebryggaren nätter jag lägger mig sent, kudos to me. Och så borde jag kanske skaffa en sån där kopp som man kan ta med sig hemifrån och ha kaffe på bussen... Mugg heter det kanske, och jag tror att jag har en sådan redan. Kanske hemma hos mor och far.

Äsch.

5318008... Skriv det på en miniräknare och vänd den upp och ner. Humor.

clearification

Check it out.

Killen fortsätter inte för evigt, men nästan. Humor.

I IZ TEH DRUNKZ <3<3<3 HAPPY BIRTHDYA, ew

"Fan, vet du vad som är drygast i världen?"
"Yes?"
"Haha. Nej, när variabeln X inte är lika med X. Skitirriterande."
"Mm, jävligt drygt."
"Jävligt."

yellow is mellow, brown goes down motherfucker

Är åter inne på fantasy och sci-fi vad gäller läsning, blandat med lite Stephen King mysticism och sådär. Väldigt banalt och trevligt.. Haha! Banal! Power word of the early third century! För att koppla ihop det med den tiden av mitt liv då böcker i denna stil var poppis har jag även börjat lyssna på Live igen. Jag börjar få svårt att ta mig själv på allvar.

Och mistolka nu inte för fan, det har ingenting att göra med min generations överdrivna tillgivenhet till sarkasm och ironi. Jag läser inga böcker "ironiskt" om man nu kan göra en sådan sak. Jag gillar dem verkligen, njuter av dem enormt. Suger åt mig av dem som om jag vore tretton igen, lovely. Kanske borde ladda ner lite Rush också, för att sätta stjärnan på granen.

Och kanske flytta bort från staden som alltid sover. Tiden närmar sig, jag har som längst till sommaren innan denna etapp i mitt plugg är över, sen bär det iväg. Destination okänd! Ba-da-DUM!

konami stjärtknullar bomberman

De har gjort det igen... Som en ung man uppväxt med tevespel i min omgivning blir jag lätt äcklad när jag får nys om sådant här. De har alltså tagit en klassiker... Ett mästerverk perfekt i sin simplicitet, bundit fast den vid ett operationsbord och med hjälp av motorsågar och spikpistoler förvandlat en utomordentlig arkadhjälte till en mordlysten überrobot som ska rädda universum genom att spränga andra mordlystna überrobotar. Någonting som till och med Liza Marklund skulle kunna spinna fram ur sitt obegåvade huvud. Jag menar, vem fan stavar Lisa med ett Z?

Kolla bara vad de har gjort:



Från fånig men charmig rymdvarelse till en dålig specialeffekt som tagen ur Terminator 3. But why?

Jag doppade tårna i helvetet igårkväll. Silk. Slisk. Ew. Men sen fick man bli stött på av modeller vilket inte är helt fel. Och så träffade jag en "bolsjevikare" som röstade på moderaterna, go team. Och och och... Jag är sjuk. Skit.

Min hatt slinker av vid åsynen av en sådan här skapelse. Kul grej.

kolla! vi är sepe i skallen!

Vidrigt vidrigt vidrigt vidrigt vidrigt, fy fan, stjärtgräs och grovsodomi.

Trist är vad det är, men folk får väl tycka och rösta hur de vill. Tyvärr. Majoriteten av väljarna i Sverige kan tydligen inte se längre än näsan räcker. Inte för att vi vet än. Men det är för nära. Jag tror inte ens jag kommer kunna bli helt lycklig om det blir rött ändå. Alldeles för nära...

And now she's lonesome for her heroes, damn it.

-

En vän skickade denna länk som sammanfattning av dagens resultat.

scarlett homosexual

Scarlett Johansson på Jay Leno, jag genomgår en förvandling från att vara en serietidningsentusiastisk nioåring till att bli en överkåt fjortonåring. Mm, och här kommer the wierd part. Hon sitter och förklarar hur hon brukar klä ut sig till kille och använda herrtoaletten på biografer, and this has me oddly aroused.

Gud hjälpe mig.

Haha! Save me, Jebus!

who knows...

När jag var liten och bodde på andra sidan jordklotet hade jag en vän vid namn Mathew, hans far gav honom allt han pekade på. Vilket ledde till att han hade en jävla massa roliga prylar och att han därmed var en otroligt bra lekkamrat för andra små pojkar vars föräldrar lutar mer åt hippiestuket att inte göra sina barn till odrägliga idioter att ha att göra med. (Det sista jag hörde om Matt var att han blev av med sitt körkort ganska snart efter att han fått det, han försökte köra ifrån snuten i sin fina nya BMW som han fått av sin far)

Men hur som helst, en av de übercoola grejer Matt hade hemma var en nästintill komplett samling av alla utgåvar av 'The Shadow' som DC gav ut under 70- och 80-talen. En samling som jag spenderade många många timmar åt att studera ingående, jag blev frälst vid nio års ålder. Fann en mentor i denna antihjältarnas antihjälte.

Jag kommer inte riktigt ihåg kronologin, men The Shadow kom till någon gång under 30-talet antingen som först radioprogram eller pulpserietidning och drog sig över USA som en storm. Hjälten i berättelsen körde på det vanliga bekämpa orättvisor och rädda vackra lättklädda möer från säker död i händerna på någon ultra-ond ond snubbe stuket. Det som gjorde honom lite speciell var att han var ganska så ond själv. Sköt ihjäl folk gunslinger stile med ett par pheta puffror samtidigt som han drev folk galna med en tankemanipuleringsteknik han lärt sig i orienten. Dessutom begick (ej editerat, jag lovar) han ganska mycket brott själv, snodde pengar av tjuvarna som precis rånat banken, dödade mafiabossen och snodde hans sprit (prohibitiontiden) osv. Inte nog med detta, han såg dessutom galet häftig ut. (Dessutom är han inspirationskälla till mången annan cool superhälte. Bland annat Batman, som i början använde sig av pickadoller men som de senare avlägsnade på grund av den alltför tydliga likheten.)

Whoah. Do me now.

En rakt igenom superb förebild för en liten Petter i behov av lite berättigat våld i sitt annars så oskyldiga och tråkiga liv. Jag och Matt brukade spela upp små teatershower av speciellt coola delar i serien och radioprogrammet, han fick spela Lamont Cranston (the Shadow's hemliga alterego) och jag fick, på grund av att min näsa var lite mer framträdande än hans, spela The Shadow. Alla andra roller tilldelades Matts gigantiska gosedjurssamling, detta gjorde det möjligt för oss att även spela upp de scener där båda egon förbryllande nog lyckas vara med. Om detta berodde på att hjältens tankemanipulering eller om Lamont faktiskt inte var hans alterego egentligen visste vi inte. Serien innehöll en hel del mystik som satte lite extra krydda på upplevelsen och förvirrade en precis lagom mycket för att man inte skulle märka alla hål i storyn som de tidigaste äventyrsserierna var fyllda av. Ööh... Where was I?

Jajustja. Tyvärr fick denna min gränslösa passion ett adrupt slut i och med att mina föräldrar t röttnade på att bo mitt i kapitalismens högsäte på jorden och tvingade oss alla tillbaka till 'the old country'.

Men nej! Det får inte sluta där, och det gjorde det heller inte. För några dagar sen gick jag hem från någonstans, djupt försjunken i inga tankar alls, och började plötsligt högt för mig själv rabbla; "Who knows what evil lurks in the hearts of men?" om och om igen. Och det slog mig som en kaskadspya från ett öppet lägenhetsfönster... "THE SHADOW KNOWS!" Följt av ett vansinnigt skratt. Öppningsfrasen som Orson Welles gjorde odödlig i sin tidiga radioversion av pulphjälteserien.

Nu får studierna lida lite, jag har en jävla massa catching up to do.

note to self

1 Inte skriva blogginlägg på fyllan

2 Inte ge cyniska svar åt välmenade kommentarer på andras bloggar på fyllan

3 Inte gå med på att öppna en ny flaska äppelvin klockan två på natten

4 Inte glömma bort att köpa toapapper och cigaretter så man blir tvungen att pallra sig ut ur lägenheten, ner till affären och tillbaka innan man kan bakisbajsa

5 Åderpåle. Ha. Ha. Ha.

Glömt någonting?

all my heroes are dead rock stars

Guitor Hero till ps2, ett mästerverk. Hårdare än bajs när man varit förstoppad alltför länge, bara att lira Spanish Castle Magic av Jimi Hendrix tillsammans med en annan alkoholpåverkad polare. Enormt som en jättestor penis a la den där dokumentären som gick på teve för några dar sen. Eller Cowboys From Hell av Panthera. Hatar att använda internet shorthand, men....

OMFG!

Is nice. Is nice.