
Ascoli Piceno! Internetcafe, och grejer. Fem dagar kvar, fan ockso. Ne... skrewdis.
Im never coming back.
mina fnysningar överröstades fullständigt av deras idiotiska livsglädje
Whoah, och så var det den tiden på året igen. Packa väskorna och preppa för tid på stiftsgården, men även för en retreat i Italy. Först ansvar tjugofyra timmar om dygnet i en vecka och sen en vecka på en och samma balkong med en dunk vin och trave böcker. Ölkvällar på byns barer, och halvgod italiensk mat. Idyll. Jag älskar att trivas, det enda tråkiga blir att åka hem igen. Men vad väntar hemma? Jo, Malmö och Göteborg och Tool och Måla Viktors Föräldrars Nya SommarHus och sen en period två av kiosksittande på stiftsgården. What could possibly go wrong? Nothing, nothing could go wrong. Och fan den som säger annat.
Och här har vi ännu en hjälte. Jag önskar jag förstod spanska. Men är otroligt tacksam över biblioteken, en översättning från spanska till svenska gör sig bättre än till engelska. Det engelska språket känns för mekaniskt. Passar inte riktigt.
Reggaefest i Wasaparken. Min tro på mänskligheten kommer tillbaka dagar som igår, i Västerås kan man gå flera veckor och bara stöta på pöbeln och sen plötsligt träffar man en guldåder och springer in i varenda älskvärd individ staden har att erbjuda. Var gömmer sig folk till vardags? In shady flats composing blogs, most likely. Eller nej. Reggaen är på väg, mycket välkommet i city sans soul. Ungdomskultur får nämligen inte finnas i Västerås, och i stort sätt varje försök har krossats av patraskets ointresse. Men saker händer. Tacksamt.