Reggaefest i Wasaparken. Min tro på mänskligheten kommer tillbaka dagar som igår, i Västerås kan man gå flera veckor och bara stöta på pöbeln och sen plötsligt träffar man en guldåder och springer in i varenda älskvärd individ staden har att erbjuda. Var gömmer sig folk till vardags? In shady flats composing blogs, most likely. Eller nej. Reggaen är på väg, mycket välkommet i city sans soul. Ungdomskultur får nämligen inte finnas i Västerås, och i stort sätt varje försök har krossats av patraskets ointresse. Men saker händer. Tacksamt.Jag har insett, i likhet med andra före mig, att människor kan tycka att min ofta negativa inställning till saker och ting är obehaglig, och kanske otrevlig. Att jag kanske uppfattas som en otrevlig människa, vilket är synd. För det tycker jag inte att jag är. Människor som bara ser till ytan missar en hel del, tydligen.
No comments:
Post a Comment