Det finns de som gillar att gå på djupet, och de som skrapar på ytan och sen de som är fullkomligt ointresserade. För att gå på djupet på riktigt måste man ha mycket tålamod. Så är det. För i det djupa finns egentligen ingen underhållning, inget spackel som slätar över. Det är rått och ofta fult men otroligt rationellt. Jag pallar inte alltid med det.

Att skrapa på ytan är lättare, man får egentligen inte reda på så mycket. Men man är underhållen och då är det lätt att romantisera igen alla tomma utrymmen. Lekmannasättet. I like.

De ointresserade är ointressanta och tål knappt att nämnas. Bajsa dem i munnen.

And now:

Jag fattar inte hur människor tänker när de betygsätter film. Lady In The Water är en grym rulle. Punkt och slut, för fan. På den objektiva skalan över filmkvalitet, här snackar vi gumption, ligger den mycket högt. Vad är det folk väntar sig egentligen? Klart den är banal! Det är Shyamalan som har gjort den. Men den är snygg och smått absurd. Och så händer det grejer. Skitbra.