Tilloht mig introducera "the shiznitch":

Fan-fucking-tastic tror jag aihr rehtt ord att beskriva med. . .Yes.

kolla vad intellektuell han är! man blir fan illamående

För att uppehålla mitt status som en någotsånär litterärt kultiverad individ lyssnade jag igår på radio P1s sändning av Svenska Akademins årliga stormöte, då Jesper Svenbro och Kristina Lugn inaugorerades i akademin. Och spenderade därefter kvällen med att bläddra genom deras poesi, not bad. Jag tror jag har underskattat svensk poesi lite och det blir nog mitt nyårslöfte att försöka råda bot på detta. (Jag ska även vara inneboende hos Jesper Svenbros bror det närmsta halvåret, ungefär så nära litterär storhet jag någonsin kommer komma, och känner att jag borde skämmas om jag inte är iallafall lite påläst om jag skulle råka stöta på honom där.)

Och så åker jag till staterna imorrn för att få mig en up close upplevelse av den sentimentalitet som gör att jag inte riktigt tål de flesta amerikanska tvålopererna (graysanatomytheocetc) som ganska osnyggt försöker verka vara något annat.

Det är inte den enda anledningen till att jag åker förstås, jag ska ju även få fira jul där. Vilket är kul.

Seattle, där man skitit i den äckliga draman och istället bestämt sig för att låta det odrägliga vädret leda in dem i en ständig överhängande svag depression som gör att de skriver bra musik och slutligen begår självmord efter extensivt heroinmissbruk. Alla gör så, jag lovar...Snooch.

objektiv sanning, det finns!

Jag har vid ett flertal tillfällen hört smått retarderade (det måste de nästan vara) människor, och även en kompis eller två (förmodligen tillfälligt sinnesförvirrade), uttala sig om att rimma i dikter. Hur det är ett helt onödigt sätt att begränsa sitt skrivande på. Well, fuck you! Satt och läste genom en Tennyson samling jag plockat upp nånstans på vägen och råkade bläddra fram till en gammal favorit, vackert som fan. Fast lite väl dystert.

Sunset and evening star,
  And one clear call for me!
And may there be no moaning of the bar,
  When I put out to sea,

But such a tide as moving seems asleep,
  Too full for sound and foam,
When that which drew from out the boundless deep
  Turns again home.

Twilight and evening bell,
  And after that the dark!
And may there be no sadness of farewell,
  When I embark;

For though from out our bourne of Time and Place
  The flood may bear me far,
I hope to see my Pilot face to face
  When I have crossed the bar.

Hade dragit till med den klassiska fallosen Charge of the Light Brigade, men den känns urlakad och lite för lång. Och så tänker jag gifta mig med Tennyson när jag blir stor, eller kanske hans skäggiga ruttnande lik. Go go gadget sex drive!

Och så måste jag även ta tillbaka ett par påståenden jag yttrat när jag själv varit tillfälligt sinnesförvirrad, att beat inte förtjänar att kallas högkultur är snicksnack. Och om jag i ett svagt ögonblick skulle säga något annat är det bara att slå mig.

happy birthday!

Mysbakis med lingonpruttar. Jag har världens sämsta framförhållning, alla stora flytt/slängdagar har jag varit bakfull. Men idag har det varit lindrigt, dels för att denna flytt inte innebar att ge sig an trappor och sängar osv. Nej, idag var det bara diverse bråte som skyfflades undan för att aldrig mer se dagens ljus. Och ett litet vemod smög sig över mig på tanken att jag faktiskt aldrig mer kommer få bo i världens bästa lägenhet, som tur är funkar min hjärna mycket bra under dessa förhållanden och rabblade snabbt upp allt som jag ogillat med att bo där.

Typ att det låter snormycket utifrån hallen in i lägenheten, och inte bara från våran våning utan alla våningar, alltså drygt 60 lägenheter och dess högljudda ockupanter. Dygnet runt, och hissen... Hissen vars motor verkar vara mickad och ha en förstärkare i ventilationshålet på mitt sovrum. Klockan sex på sovmorgon börjar huset röra sig till jobbet. Yeehaw.

Den stora Dagen-F inträffar ändå inte på flera veckor, den femte januari to be exact. Och däremellan kommer julfirande i America. Hälsa på syskonen, som det just har dagats för mig aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige igen. Inte realistiskt att hoppas, alltså får jag se till att flytta dit nån gång och bo där i nått år eller så. För att undvika att råka förvandla dem till abstraker, liksom. Minnet av en människa är fint, men för att kunna vara vän i annat än bara i ordet måste man träffas iallafall lite då och då för att fylla på med färska minnen. Att träffa en riktigt bra vän för första gången på väldigt lång tid är smärtsamt på ett sätt, för om glidit för långt ifrån varandra finns där ingen möjlighet att göra annat än prata om forna tider.

Bla bla bla, nu ska jag käka tårta och dricka snapps. Önska mig lycka till.

Go-Go-Gadget Juice! .... Ew.

Ok, det här börjar bli lite crazy. Kan någon snälla förklara för alla de där sepestörda snorungarna som låter spy ut sin avsaknad av musiksmak ur högtalarna på sina mobiltelefoner att det inte är så det ska gå till? Jag menar, de senaste trettio åren har det funnits hyfsat bra högtalare monterade på metallbågar som man kan spänna över huvudet och sätta intill öronen så resten av världen slipper störas av dessa lågvattenmärken i musikhistorien.

Nej, jag vill inte bli fångad av en stormvind, och Fergie jag tror att de där lady lumpsen du talar om är bröstcancer.

Oj just det, humor. Förstår du minst en av dessa tevespelsreferenser är du en godkänd människa.

Yeah, sådär. Det är dags att fira, har lyckats flytta typ hälften av mina föräldrars prylar till Nyköping utan att bryta ryggen... Med lite hjälp förstås. Men fan, pappa är galen. Ska vi inte anställa flyttfirma då? Nej nej, det är lugnt. Lugnt. FEM trappor utan hiss. FEM! Och nu tänker ni säkert: Vad klagar han för, det är väl inte så farligt? Inte så farligt om man hjälper en polare att flytta sina tre kartonger plus soffa och matbord kanske. Men nu snackar vi drygt femtio års hamstring av prylar och finporslin och fula afrikanska bystar tillverkade i nederländerna osv. Jag måste ha kämpat mig uppför de där trapporna kånkandes på en eller annan sinnesjukt tung låda eller dylikt minst trettio gånger, eller hundra kanske. Usch och blä.

Och nu är det bara min egen flytt kvar. Jag planerar som tur är att inte ta med mig så hemskt mycket, det mesta får hamna på tippen (återbruket my ass) eller i mor och fars garage eller liknande. Får inte låta min existens tyngas ner av alltför mycket materiella ting. Nej nej. Och så blir det säkert billigare i längden att slänga hälften av sina grejer och köpa nya på myrorna dit man flyttar. Men det återstår ändå att packa och städa och grejer. Fan.