darjeeling limited

Se den nu. Nu!

miss magnolia thunderpussy

Lovely.

who am i? isaac fucking newton?

Nej men seriöst. Det här tillägget "Nicknames" till facebook finns till för att man ska kunna ha mer roligt än vad som är lovligt när man kommer hem fasansfullt onykter, för att vakna dagen efter osäker på om man kanske gått lite för långt.

japansk kultur skrämmer mig lite

'cause today my urine stings

Jag är medveten om att jag antagligen gräver ner mig i lite av en grop nu. Bryr mig inte. Transformers är den bästa filmen någonsin. Eller åtminstone i år. Ok, juli månads bästa. Grym hur som helst. Sen får man höra att handlingen är nördig. Klart den är nördig, det är Transformers. Den är baserad på en tecknad serie från åttiotalet, den handlar om robotar som kommer från yttre rymden som förvandlar sig till bilar flygplan och allt möjligt. Kom igen... No shit den är nördig. Retards.

Jag medger att den är lite väl Armageddon-macho emellanåt, och att den blir alldeles för idiotiskt sentimental ibland. Men kom igen, en spelfilm om Transformers, dess blotta existens väger upp alla brister.

All this aside måste jag erkänna att det antagligen är ganska värdelöst att inte se filmen på bio om man överhuvudtaget ska se den. Den är maffig och cool etc, men det är väl även allt. Ändock, grym.

don't take a picture

Bra dagar på jobbet avslutas med en lycka att få komma hem. Dåliga dagar på jobbet hinner jag bli så pass apatisk att jag egentligen lika gärna kunnat stanna kvar ett tag till. Man kanske borde se till att skaffa ett jobb man verkligen älskar sen.

Jag har tänkt en del på det här med folk som spatserar in på jobbet med automatvapen osäkrade och pepprar in kulor i arbetskamrater. Sjukt. Om jag skulle göra en sån grej skulle det iallafall vara vedergällning greven av Monte Cristo style. Inte bara döda dem, krossa dem totalt och kötta allt som står dem nära...Öh. Jag tänker inte mörda mina arbetskamrater. Jag har faktiskt inte så mycket emot dem. Shit.

Jag har förvisso mig själv att skylla för de flesta riktigt kassa dagarna. Inte nog med sömn eller andra problem som spökar.

Men för att sammanfatta: It's been a bad day; please don't take a picture.

skaru på peace and love elleh?

skrewdat.


Tool. NIN. Smashing Pumpkins. Etc. I shit you not. Man blir jääääävligt frestad.

jag är ariman, den rättfärdigt elake förgöraren

Avril Lavigne våldtar mig med sin nya singel. Fistar min hjärna analt för att vara precis. Jag har lite svårt att vänja mig vid att lyssna på radio hela dagarna, så jag spenderar min arbetstid med att fantisera om att vara prisjägaren Boba Fett från Star Wars. Flyger runt med min jet-pack och jagar popstjärnor åt rymdgangsters. Woo. Det kommer antagligen bli mycket sånt, har precis fått klara besked om att jag ska jobba hela sommaren. Måndag-Fredag. Hela sommaren. Mycket bra egentligen, med stålers och sådär, men det blir inte mycket tid till annat. Hmmhmm.

Det laddar upp för att bli en riktigt bra sommar. Öh. Men jag tänker inte säga varför.



Snootch.




Och HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Vitnos träffar brunöga, so beautiful.

Pffffff.

"Ibland önskar jag bara att man kunde ta ett piller så skulle man va mätt. Jag är varken sugen på att äta eller laga mat."

-TS Eliot

Bruce Banner blir till Hulken

Att vara trött på jobbet och höra på radio gör mig till psykopat. Nu när arbetsdagen börjar närma sig sitt slut och jag funderar över hur mina tankar rört sig kring de band och, främst, soloartister skrämmer mig lite.

En absolut höjdpunkt var när mix megapol spelade en gammal britney spears klassiker vid namn "Born To Make You Happy", vilken äcklig jävla visa. En gubbsjuk gammal mans önskedröm, en viril liten tonårstjej vars livsuppgift är att vara en till lags hela tiden. Uägh.

Möh. Men jag gillar ändå att jobba. Hmm.

mat. dags.

harv@projektet.org says:
Du är en äcklig hora!
harv@projektet.org says:
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAVAFANSNACKARHANOM!?
harv@projektet.org says:
hund1
Stefan says:
hund2
harv@projektet.org says:
hund1
Stefan says:
ok
harv@projektet.org says:
ja.
Stefan says:
kanske
Stefan says:
inte säker
harv@projektet.org says:
va!?
harv@projektet.org says:
hur kan du säga så?
Stefan says:
jag är inte pålitlig
harv@projektet.org says:
ja, det är ju självklart när man känner efter.
harv@projektet.org says:
eller?
Stefan says:
det beror helt på enligt min mening
harv@projektet.org says:
det var en frånstötande kommentar. KANDUHÅLLADIGTILLDET!?
Stefan says:
inte om jag inte har sagt till först
harv@projektet.org says:
ok
harv@projektet.org says:
ok
harv@projektet.org says:
ko
harv@projektet.org says:
mu
Stefan says:
kon
harv@projektet.org says:
konst
harv@projektet.org says:
nej
Stefan says:
ok, inte.
harv@projektet.org says:
bra
harv@projektet.org says:
enhund-------------------------->
harv@projektet.org says:
ochenskalligläskig------------------>
Stefan says:
eller enund som han egentligen heter
harv@projektet.org says:
enund
harv@projektet.org says:
fleundrah
Stefan says:
jepp
harv@projektet.org says:
nukan jaginte vara närvarande längre. en rund stol väntar på matdags-försök hålla dig till osanningar
Stefan says:
en annan förstår att jag borde lägga ifrån mig den och därmed inte heller höra fel, tack.

iPoo'd

Starcraft 2 är på väg. Jag skiter mig i brallorna. Need I say more?

arbeit macht frei

Jag jobbar och det är skönt som fan. Fuck you CSN. Jag är fri från ditt järngrepp ett litet tag. Men jag har lite svårt att hitta gemensam mark med mina arbetskamrater. Jag stod och sorterade Linda Rosings bok Den nakna sanningen då en medarbetare kom förbi och bläddrade lite i en av böckerna. Han sa"Hon är fan helt sjuk, alltså!" och utan att titta upp svarade jag "Ja. Det är hon." Sen kollade jag på Jörgren och märkte att han hade ett sånt där leende killar får när de snackar om tjejer som gör dem sexuellt upphettsade... Och så fans det lite bilder på hennes tuttar i boken också. Vi menade två helt olika sorters sjuk. Jag menade att hon hade något sorts fel i huvudet, alltså en skadad skadad skadad människa. Sjuk kan tydligen även betyda något i stil med 'het som en skål nykokad mannagrynsgröt' eller dylikt.

när som sädesfälten böjer sig för vinden

står nå'n jävel där och böjer dom tillbaks

Jag har spenderat kvällen med att diskutera, bland annat, varför vårat kära Italien-kollektiv kommer att överleva ett generationsbyte (som förhoppningsvis/förmodligen inte kommer ske förrän jag nått mina övre medelår) och Bröderna Svenbros kollaborationsarbete att översätta Heideggers Die Frage nach der Technik till svenska med paret Svenbro-Östling. Jag tror jag kommer att sakna den här sortens samtal de närmsta veckorna nu när jag flyttar min vistelseort norrut, de har ändå kommit att definiera mitt liv här i Lund på något sätt. Intressanta spekulativa diskussioner i saker och ting.

Och en bekant som jag flyktigt träffade på bussen på väg till Malmö undrade om jag inte skulle ge Skåne en chans. Jag blev lite förvånad och svarade med att jag inte behövde ge Skåne någon chans. Det har jag aldrig behövt, jag känner mig liksom hemma här. Så är det och kommer att förbli.

hallelujah y'all!

Jag har misstagit mig... Jag ber om förlåtelse. Jag har gång på gång hädat och sagt att det ej finns någon Gud. Men nu har sanningen mött mig och jag erkänner den. Det finns en Gud, enbart en. Och dess heliga namn är Gorgonzola.




Sweet holy deliciousness.

good old healthy fun

Re: 'Back and Forth. Forever,' ))<>((

Efter att ha glott på Me You and Everyone We Know, en superb jävla film, gick jag in på imdb för att kolla in lite grejer. Och bemöttes av bilder på bland andra Cameron Diaz Jessica Biel och Reese Witherspoon. Hollywood är ett tomt torrt ärrat skal.

Jag skulle kunna sluta mig till att aldrig mer titta på en stor produktion eller så, men det vill jag egentligen inte. De lyckas ändå underhålla emellanåt... Även om man dör lite inombords varje gång.

total providence

Skön pryl. Robert Downey Junior har sakta tagit sig upp på listan över skådespelare som kan locka mig till att se en film beroende på vilka som spelar i den.

Och jag stör mig mer och mer på Keanu Reeves hela tiden.

ah carl, while you are not safe i am not könlös. va?

Jag har inte haft tid att vara upprörd de senaste veckorna, which is a good thing.

När man tidigare känt sig inmurad och omgiven av illasinnade monster, och inte velat se det möjliga goda i tillvaron, känns det inte bara väldigt befriande, det är väldigt befriande att rena sig från cynism och negativt tänkande. A clean slate, liksom. Man tar sig helt enkelt en pensel och målar över allt det gamla. Och det goda som varit får vara gammalt. Alltså goda minnen får vara det de är ämnade att vara, nämligen goda minnen, och inte störas av verklighetens konstanta axelknackning som berättar hur det verkligen gick till. Wah. Och de störda minnena, med vomering i garderobköer och att loska sin älskade på axeln osv, blir till en sorts comic relief.

Distans är nice.

Det är även mycket fint att stå lite mer på egna ben, inte för att jag känner en bristande uppskattning för mina vänner och familj. Men det är spännande att minska på sin sociala fallskärm. Blotta sig lite inför omgivningen och göra sig öppen för nya sakar och människor. Det kan förstås även leda till katastrof. Men en osäker framtid är bättre än en säker, där man vet att ångesten alltid kommer att lura i buskarna. Som om Robban i Heat jämt stått och skakat över den där värmen runt hörnet. Hade gjort den till en sugig rulle, va?

I get by with the absense of a little help from my friends. Ett hälsosamt utbyte är alltid att föredra.

kom in under skuggan av denna röda sten

Jag tror inte att jag är vad de flesta skulle kalla en överdrivet emotionell människa. Men det händer ibland att jag blir alldeles till mig av saker.

En av mina favoritgrejer är att läsa om en författare, gärna en favorit, och få reda på vilken som är den författarens favoritförfattare. Chuck Palahniuk gillar tydligen Amy Hempel, men det gör inga bokhandlar i Lund så jag googlade och fann denna länk. Läs den gärna nu om ni tänker läsa den överhuvudtaget, det är tråkigt att låta andras åsikter om saker och ting färga ens egna upplevelser.

Ok.

Den första delen dödade mig. På allvar. Fan. Jag började skratta och märkte att mina ögon vattnade.

Det är ganska svårt att förklara vad man tycker är bra med saker, jag skiter i det nu. Hennes sätt att formulera sig, att skriva meningar på ett sätt som gör att man blir tvungen att läsa dem sakta gör att de fastnar i huvudet, gör att man tar till sig mer än man hade gjort om allt stod förklarat. Ändå undviker hon fällan att göra det för svårfångat, man greppar meningen i det så fort man tänkt efter i bara en sekund.

Jag kommer aldrig att skriva så snyggt, antagligen ingen annan jag känner heller.

Oj, jag skulle vilja utveckla det här ännu mer. Men jag tror inte jag orkar. Det är hur som helst det bästa jag läst på väldigt väldigt länge. Låtom mig fröjdas.

För ett tag sen läste jag om en man som gillade att ge böcker till sina vänner. En gång gav han en bok till en av sina närmaste och sa "If you don't love this, we have nothing in common." Kan hända att denna korta text är en sådan.

Cthulhu fhtagn! ... Prosit.

Apropå en flyktig besatthet för HP Lovecraft och hans C'thulu mythos.

"There was a ship, a-sailing on the seas. On a Pacific cruise. And on this ship was a magician, a conjurer, whose function was to entertain the passengers. And there was this parrot on the ship.

Every time the magician did a trick the parrot would ruin it. How? He’d tell them how it was done, that’s how. ‘He put it up his sleeve’, the parrot would squawk. Or ‘he’s stacked the deck’ or ‘it’s got a false bottom’.

The magician didn’t like it.

Finally the time came for him to do his biggest trick.

He announced it.

He rolled up his sleeves.

He waved his arms.

At that moment the ship bucked and smashed over to one side.

Sunken R’lyeh had risen beneath them. Hordes of my servants, loathsome fish-men, swarmed over the sides, seized the passengers and crew and dragged them beneath the waves.

R’lyeh sank below the waters once more, awaiting that time when dread Cthulhu shall rise and reign once more.

Alone, above the foul waters, the magician floated, clinging to a spar, all alone. And then, far above him he noticed a small green shape. It came lower, finally perching on a lump of nearby driftwood, and he saw it was the parrot.

The parrot cocked its head to one side and squinted up at the magician.

‘Alright,’ it says, ‘I give up. How did you do it?’"

Hah.

things you can do

Nu har jag bott i Lund i två veckor, lite drygt, och känner att jag är bosatt. Jag börjar lära mig lite fundamentala regler om staden.

Det första, mer än någon annan stad jag har varit i är man i Lund handikappad om man inte har cykel. Det andra, när man väl har skaffat cykel märker man ett par saker; Det blåser jämt. Och det är alltid motvind.

Det tredje, om man vill leva ett fullt utvecklat uteliv måste man vara student. En stor del av ungdomsbefolkningen som livnär sig på att jobba skriver in sig på småkurser enbart för att kunna gå på nationerna. Om man inte gör det finns där inte mycket mer än några hyfsade halvfina öl och whiskeybarer.

Stan är ett paradis om man gillar att bläddra i välsorterade bokhandlar, om man bortser från den akademibokhandel med det bästa sortimentet jag varit med har jag än så länge upptäckt fyra antikvariat.

Än så länge tror jag att jag trivs.

Och som en avstickare har jag blivit fullständigt galen i Deltron 3030, inget nytt egentligen, men efter att ha slölyssnat på skivan och råkat lyssna lite mer noggrant på beatet i Things You Can Do har jag nu gått in i en craze. Den går om och om igen, skivan alltså. Love it.

heard of elmo?

Haha! Sweet smirking revenge. Fast jävligt spooky.

jokey jokey

"How do you fit a giraffe in a Safeway bag?"
"Uh... I dunno. How?"
"Take the 'F' out of 'Safe' and the 'F' out of 'way'."
"There's no 'F' in 'way'."
"Exactly!"

Haha!

fri! fri! fri som vinden när den stryker över sädesfälten, höhö, säd betyder sperma.

and with strange aeons even death may die

Oj. Det fanns mycket att berätta kom jag på, om Seattle och de andra platserna jag varit på. Men det känns oväsentligt, liksom. Alla reser ju och har sig och jag kan tänka mig att alla platser ter sig egentligen likadana för dem som inte reste dit, inget unikt va?

Men bortsett från de grymma barerna, som finns överallt, som jag för övrigt inte kan beskriva särskilt nära på grund av det stora alkoholintag jag utsatte mig för när jag befann mig på dem. (Förutom möjligtvis Crocodile... Kickass!) Och de intressanta människorna , som även de finns överallt. Fanns där bokaffärer som kicked major butthole, till och med i en sådan liten skitby som Port Angeles. Och Pike Place Market i Seattle, med sina udda små butiker, skötta av trevlia kufiska individer. Och så var det ju arkadhallen med de galna Dance Dance Revolution människorna som påminnde om en film jag sett med en liknande arkadhall fylld med japsar. Även där fanns det för övrigt en bar, also kickass.

Jag hade kul, det var rent ut sagt jävligt roligt och spännande.

Hemresan var, som sig bör, ett rent helvete. Med timmar och åter timmar av tristess som underströks av en kvart dödlig stress här och där. Och flygbussar till Västerås är tydligen few and far between. Jag kanske är för bekväm av mig ändå.

Men väl hemma var allt frid och fröjd igen, nyårsfirande som visste var den satt och chillande och träffande av vänner och packande och sådär.

Och imorrn flyttar jag till Lund, tack tack. Ännu ett spännande moment i mitt liv, jag diskuterade igår möjligheten att jag inte skulle vara kvar i Lund så länge med Joel. Han sa att det lät jobbigt, med att flytta ofta och sådär- Jag sa att det inte alls var så jobbigt, det är kul. Varför inte prova på allt möjligt, jag har inte riktigt funnit en plats där jag trivs fullt ut än. Och innan jag gör det finns det ingen anledning att nöja mig med det jag har. Eller? Nej, jag är fan för ung för att låta mig tyglas. Livet varar liksom inte för evig... än.

[EDIT]

Apropå absolut ingenting... En übercool snubbe.

Mike Patton, glad will I have lived and gladly die om jag får se denna man uppträda åtminstone en gång.

[/EDIT]

having all the fun

Bläddrade runt på YouTube och fann denna gamla pärla.





Nine Inch Nails var najs en gång i tiden, när man var liten och så vidare.

[EDIT]
Fast det störda pianot i Only från With Teeth totally does it for me.
[/EDIT]

what is this who am i who are you lets fuck

Right...

Och så åkte jag till Seattle och Port Angeles och firade jul med min familj lite mer fultalig än vad den varit på länge, good shit.

Ah, tacka vet jag södre breddgrader, där palmerna svajar i vinden och bystiga kvinnor hoppar runt i baddräkter tillverkade av fiskelina osv. Men ack nej, så var det icke. Det var kallt och blåsigt men först och främst regnigt, inte helt oväntat kanske, och inte helt tråkigt heller. Vem behöver bra väder för att få en fin jul. Tydligen inte jag. Kul som fan var det, söta små brorsbarn som hoppar upp i famnen på en stup i kvarten och sådär.

Och så lärde jag mig en hel del nytt, om hur livet verkligen ser ut i den delen av Amerika till exempel, så jag slipper fantisera fullt så mycket. Kul jul, som en kompis till min bror ofta sa förr i tiden.

Phetaste klapparna också, för den delen. Snoogens.

Men flyga är inte kul. Och jet-lag suger jaksnoppar. Och i förmiddags vaknade jag av att behöva spy efter att ha svalt typ fem hinkar snor i sömnen, ergo förkylning suger ännu fler.

Äsch, alles gut för bövelen! Nu behöver jag bara tänka på att få det allra sista gjort sen sticker jag för en stund.

Bäverkotte!