Tilloht mig introducera "the shiznitch":

Fan-fucking-tastic tror jag aihr rehtt ord att beskriva med. . .Yes.

kolla vad intellektuell han är! man blir fan illamående

För att uppehålla mitt status som en någotsånär litterärt kultiverad individ lyssnade jag igår på radio P1s sändning av Svenska Akademins årliga stormöte, då Jesper Svenbro och Kristina Lugn inaugorerades i akademin. Och spenderade därefter kvällen med att bläddra genom deras poesi, not bad. Jag tror jag har underskattat svensk poesi lite och det blir nog mitt nyårslöfte att försöka råda bot på detta. (Jag ska även vara inneboende hos Jesper Svenbros bror det närmsta halvåret, ungefär så nära litterär storhet jag någonsin kommer komma, och känner att jag borde skämmas om jag inte är iallafall lite påläst om jag skulle råka stöta på honom där.)

Och så åker jag till staterna imorrn för att få mig en up close upplevelse av den sentimentalitet som gör att jag inte riktigt tål de flesta amerikanska tvålopererna (graysanatomytheocetc) som ganska osnyggt försöker verka vara något annat.

Det är inte den enda anledningen till att jag åker förstås, jag ska ju även få fira jul där. Vilket är kul.

Seattle, där man skitit i den äckliga draman och istället bestämt sig för att låta det odrägliga vädret leda in dem i en ständig överhängande svag depression som gör att de skriver bra musik och slutligen begår självmord efter extensivt heroinmissbruk. Alla gör så, jag lovar...Snooch.

objektiv sanning, det finns!

Jag har vid ett flertal tillfällen hört smått retarderade (det måste de nästan vara) människor, och även en kompis eller två (förmodligen tillfälligt sinnesförvirrade), uttala sig om att rimma i dikter. Hur det är ett helt onödigt sätt att begränsa sitt skrivande på. Well, fuck you! Satt och läste genom en Tennyson samling jag plockat upp nånstans på vägen och råkade bläddra fram till en gammal favorit, vackert som fan. Fast lite väl dystert.

Sunset and evening star,
  And one clear call for me!
And may there be no moaning of the bar,
  When I put out to sea,

But such a tide as moving seems asleep,
  Too full for sound and foam,
When that which drew from out the boundless deep
  Turns again home.

Twilight and evening bell,
  And after that the dark!
And may there be no sadness of farewell,
  When I embark;

For though from out our bourne of Time and Place
  The flood may bear me far,
I hope to see my Pilot face to face
  When I have crossed the bar.

Hade dragit till med den klassiska fallosen Charge of the Light Brigade, men den känns urlakad och lite för lång. Och så tänker jag gifta mig med Tennyson när jag blir stor, eller kanske hans skäggiga ruttnande lik. Go go gadget sex drive!

Och så måste jag även ta tillbaka ett par påståenden jag yttrat när jag själv varit tillfälligt sinnesförvirrad, att beat inte förtjänar att kallas högkultur är snicksnack. Och om jag i ett svagt ögonblick skulle säga något annat är det bara att slå mig.

happy birthday!

Mysbakis med lingonpruttar. Jag har världens sämsta framförhållning, alla stora flytt/slängdagar har jag varit bakfull. Men idag har det varit lindrigt, dels för att denna flytt inte innebar att ge sig an trappor och sängar osv. Nej, idag var det bara diverse bråte som skyfflades undan för att aldrig mer se dagens ljus. Och ett litet vemod smög sig över mig på tanken att jag faktiskt aldrig mer kommer få bo i världens bästa lägenhet, som tur är funkar min hjärna mycket bra under dessa förhållanden och rabblade snabbt upp allt som jag ogillat med att bo där.

Typ att det låter snormycket utifrån hallen in i lägenheten, och inte bara från våran våning utan alla våningar, alltså drygt 60 lägenheter och dess högljudda ockupanter. Dygnet runt, och hissen... Hissen vars motor verkar vara mickad och ha en förstärkare i ventilationshålet på mitt sovrum. Klockan sex på sovmorgon börjar huset röra sig till jobbet. Yeehaw.

Den stora Dagen-F inträffar ändå inte på flera veckor, den femte januari to be exact. Och däremellan kommer julfirande i America. Hälsa på syskonen, som det just har dagats för mig aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige igen. Inte realistiskt att hoppas, alltså får jag se till att flytta dit nån gång och bo där i nått år eller så. För att undvika att råka förvandla dem till abstraker, liksom. Minnet av en människa är fint, men för att kunna vara vän i annat än bara i ordet måste man träffas iallafall lite då och då för att fylla på med färska minnen. Att träffa en riktigt bra vän för första gången på väldigt lång tid är smärtsamt på ett sätt, för om glidit för långt ifrån varandra finns där ingen möjlighet att göra annat än prata om forna tider.

Bla bla bla, nu ska jag käka tårta och dricka snapps. Önska mig lycka till.

Go-Go-Gadget Juice! .... Ew.

Ok, det här börjar bli lite crazy. Kan någon snälla förklara för alla de där sepestörda snorungarna som låter spy ut sin avsaknad av musiksmak ur högtalarna på sina mobiltelefoner att det inte är så det ska gå till? Jag menar, de senaste trettio åren har det funnits hyfsat bra högtalare monterade på metallbågar som man kan spänna över huvudet och sätta intill öronen så resten av världen slipper störas av dessa lågvattenmärken i musikhistorien.

Nej, jag vill inte bli fångad av en stormvind, och Fergie jag tror att de där lady lumpsen du talar om är bröstcancer.

Oj just det, humor. Förstår du minst en av dessa tevespelsreferenser är du en godkänd människa.

Yeah, sådär. Det är dags att fira, har lyckats flytta typ hälften av mina föräldrars prylar till Nyköping utan att bryta ryggen... Med lite hjälp förstås. Men fan, pappa är galen. Ska vi inte anställa flyttfirma då? Nej nej, det är lugnt. Lugnt. FEM trappor utan hiss. FEM! Och nu tänker ni säkert: Vad klagar han för, det är väl inte så farligt? Inte så farligt om man hjälper en polare att flytta sina tre kartonger plus soffa och matbord kanske. Men nu snackar vi drygt femtio års hamstring av prylar och finporslin och fula afrikanska bystar tillverkade i nederländerna osv. Jag måste ha kämpat mig uppför de där trapporna kånkandes på en eller annan sinnesjukt tung låda eller dylikt minst trettio gånger, eller hundra kanske. Usch och blä.

Och nu är det bara min egen flytt kvar. Jag planerar som tur är att inte ta med mig så hemskt mycket, det mesta får hamna på tippen (återbruket my ass) eller i mor och fars garage eller liknande. Får inte låta min existens tyngas ner av alltför mycket materiella ting. Nej nej. Och så blir det säkert billigare i längden att slänga hälften av sina grejer och köpa nya på myrorna dit man flyttar. Men det återstår ändå att packa och städa och grejer. Fan.

you're the man now dog

En gammal klassiker, med lite goda smakbitar lagom till frukost.

OMG ITZ LIEK CELEBZ TIME

Lite omotiverat uppspelt över att se Zach Braff på threadless. Blev lite woohoo. Jo.

Hahahahahahaha! Jag dör....

Clicka bara på avbryt när inloggningsrutan dyker upp. Sjukt bra.

hello o l r

harley-quinn

En rad saker jag behöver tänka lite på och kanske till och med ta itu med:

1 Jag har under de senaste tolv månaderna lyckats tappa bort min mobiltelefon inte mindre än fyra gånger, dvs fyra gånger har det tagit mer än säg en vecka att hitta den igen... Och så har jag blivit av med en mobiltelefon permanent också. Party.

2 Höra av mig till människor, här har jag fått mycket mycket pikar. Men nu på senare tid har jag kommit fram till den vackra uppenbarelsen att detta är BULLSHIT. Alla andra är lika dåliga, med några få undantag. Och med tanke på hur långt bort jag ämnar flytta ska jag absolut inte falla in i "om vi inte pratas vid flera gånger om dagen i flera timmar kommer vi tappa kontakten för evigt och bli som främlingar för varandra"-hysterin, det skulle nog vara förödande för mitt sociala liv. Jag tror för övrigt att den har samma grund som "om vi inte kramas nu och då och jämt typ hela tiden kan vi inte vara kompisar på stiftsgården, och om du inte älskar allt och alla och visar alla EXAKT lika mycket respekt och uppmärksamhet och tillgivenhet och om du skulle råka döma någon negativt efter första intrycket är du en DJÄVUL". Pust.

3 ...Möh. Nej nu fick jag slut på energi.

A dreamcatcher works... if your dream is to be gay. Haha!

sarkasm pending

På tal om att vara helt såld. Demetri Marin = Helvete Ja. Jag gillar komiker som kör på en kaskad av one-liners och lyckas göra det snyggt. Här har vi ett fint exempel, en sann mästare.

Och här, vi en recension på hans nya skiva, skriven av en annan rolig snubbe. (Ja, min blogg ser jag som ett främjande för saker som jag tycker är roligt och det är därför mer än bara OK för mig att fortsätta göra reklam för andra människors storverk. Den stora skilnaden mellan det jag gör och vanlig reklam är att jag inte försöker förmå er att spendera pengar på saker ni varken vill ha eller behöver. Jag förespråkar inte heller något speciellt företag eller någon annan människa än mig själv. Om ni skulle ha några klagomål kan skriva ner dem i ett e-brev och skicka det till petterjohansson@hahafakeadressyouizn00blol.fu så läser jag det och gör mitt bästa för att glömma bort det omgående.)

Diggar disclaimers.

'I think it's wierd that you give someone flowers. Because what you're really saying is "Here you go, now watch these die... Cause I like you." I feel that you should give someone flowers when you want to threaten them. "Here. You're next."'

Galla... Score!

Jag hatar fan morgonar. Jesus. Shit. Det finns fan ingenting värre än att behöva vakna och komma igång tidigt när man inte vill. Inte ens HIV. När X inte är lika med X kommer nära, men inte riktigt. Låt min morgongalla spridas över cyberrymden som nått stort äckligt (cyber)rymdmonster med slemmiga tentakler och stort tandfyllt gap och grejer. Oooh.

En bra sak: Jag har lyckats komma igång med att ladda kaffebryggaren nätter jag lägger mig sent, kudos to me. Och så borde jag kanske skaffa en sån där kopp som man kan ta med sig hemifrån och ha kaffe på bussen... Mugg heter det kanske, och jag tror att jag har en sådan redan. Kanske hemma hos mor och far.

Äsch.

5318008... Skriv det på en miniräknare och vänd den upp och ner. Humor.

clearification

Check it out.

Killen fortsätter inte för evigt, men nästan. Humor.

I IZ TEH DRUNKZ <3<3<3 HAPPY BIRTHDYA, ew

"Fan, vet du vad som är drygast i världen?"
"Yes?"
"Haha. Nej, när variabeln X inte är lika med X. Skitirriterande."
"Mm, jävligt drygt."
"Jävligt."

yellow is mellow, brown goes down motherfucker

Är åter inne på fantasy och sci-fi vad gäller läsning, blandat med lite Stephen King mysticism och sådär. Väldigt banalt och trevligt.. Haha! Banal! Power word of the early third century! För att koppla ihop det med den tiden av mitt liv då böcker i denna stil var poppis har jag även börjat lyssna på Live igen. Jag börjar få svårt att ta mig själv på allvar.

Och mistolka nu inte för fan, det har ingenting att göra med min generations överdrivna tillgivenhet till sarkasm och ironi. Jag läser inga böcker "ironiskt" om man nu kan göra en sådan sak. Jag gillar dem verkligen, njuter av dem enormt. Suger åt mig av dem som om jag vore tretton igen, lovely. Kanske borde ladda ner lite Rush också, för att sätta stjärnan på granen.

Och kanske flytta bort från staden som alltid sover. Tiden närmar sig, jag har som längst till sommaren innan denna etapp i mitt plugg är över, sen bär det iväg. Destination okänd! Ba-da-DUM!

konami stjärtknullar bomberman

De har gjort det igen... Som en ung man uppväxt med tevespel i min omgivning blir jag lätt äcklad när jag får nys om sådant här. De har alltså tagit en klassiker... Ett mästerverk perfekt i sin simplicitet, bundit fast den vid ett operationsbord och med hjälp av motorsågar och spikpistoler förvandlat en utomordentlig arkadhjälte till en mordlysten überrobot som ska rädda universum genom att spränga andra mordlystna überrobotar. Någonting som till och med Liza Marklund skulle kunna spinna fram ur sitt obegåvade huvud. Jag menar, vem fan stavar Lisa med ett Z?

Kolla bara vad de har gjort:



Från fånig men charmig rymdvarelse till en dålig specialeffekt som tagen ur Terminator 3. But why?

Jag doppade tårna i helvetet igårkväll. Silk. Slisk. Ew. Men sen fick man bli stött på av modeller vilket inte är helt fel. Och så träffade jag en "bolsjevikare" som röstade på moderaterna, go team. Och och och... Jag är sjuk. Skit.

Min hatt slinker av vid åsynen av en sådan här skapelse. Kul grej.

kolla! vi är sepe i skallen!

Vidrigt vidrigt vidrigt vidrigt vidrigt, fy fan, stjärtgräs och grovsodomi.

Trist är vad det är, men folk får väl tycka och rösta hur de vill. Tyvärr. Majoriteten av väljarna i Sverige kan tydligen inte se längre än näsan räcker. Inte för att vi vet än. Men det är för nära. Jag tror inte ens jag kommer kunna bli helt lycklig om det blir rött ändå. Alldeles för nära...

And now she's lonesome for her heroes, damn it.

-

En vän skickade denna länk som sammanfattning av dagens resultat.

scarlett homosexual

Scarlett Johansson på Jay Leno, jag genomgår en förvandling från att vara en serietidningsentusiastisk nioåring till att bli en överkåt fjortonåring. Mm, och här kommer the wierd part. Hon sitter och förklarar hur hon brukar klä ut sig till kille och använda herrtoaletten på biografer, and this has me oddly aroused.

Gud hjälpe mig.

Haha! Save me, Jebus!

who knows...

När jag var liten och bodde på andra sidan jordklotet hade jag en vän vid namn Mathew, hans far gav honom allt han pekade på. Vilket ledde till att han hade en jävla massa roliga prylar och att han därmed var en otroligt bra lekkamrat för andra små pojkar vars föräldrar lutar mer åt hippiestuket att inte göra sina barn till odrägliga idioter att ha att göra med. (Det sista jag hörde om Matt var att han blev av med sitt körkort ganska snart efter att han fått det, han försökte köra ifrån snuten i sin fina nya BMW som han fått av sin far)

Men hur som helst, en av de übercoola grejer Matt hade hemma var en nästintill komplett samling av alla utgåvar av 'The Shadow' som DC gav ut under 70- och 80-talen. En samling som jag spenderade många många timmar åt att studera ingående, jag blev frälst vid nio års ålder. Fann en mentor i denna antihjältarnas antihjälte.

Jag kommer inte riktigt ihåg kronologin, men The Shadow kom till någon gång under 30-talet antingen som först radioprogram eller pulpserietidning och drog sig över USA som en storm. Hjälten i berättelsen körde på det vanliga bekämpa orättvisor och rädda vackra lättklädda möer från säker död i händerna på någon ultra-ond ond snubbe stuket. Det som gjorde honom lite speciell var att han var ganska så ond själv. Sköt ihjäl folk gunslinger stile med ett par pheta puffror samtidigt som han drev folk galna med en tankemanipuleringsteknik han lärt sig i orienten. Dessutom begick (ej editerat, jag lovar) han ganska mycket brott själv, snodde pengar av tjuvarna som precis rånat banken, dödade mafiabossen och snodde hans sprit (prohibitiontiden) osv. Inte nog med detta, han såg dessutom galet häftig ut. (Dessutom är han inspirationskälla till mången annan cool superhälte. Bland annat Batman, som i början använde sig av pickadoller men som de senare avlägsnade på grund av den alltför tydliga likheten.)

Whoah. Do me now.

En rakt igenom superb förebild för en liten Petter i behov av lite berättigat våld i sitt annars så oskyldiga och tråkiga liv. Jag och Matt brukade spela upp små teatershower av speciellt coola delar i serien och radioprogrammet, han fick spela Lamont Cranston (the Shadow's hemliga alterego) och jag fick, på grund av att min näsa var lite mer framträdande än hans, spela The Shadow. Alla andra roller tilldelades Matts gigantiska gosedjurssamling, detta gjorde det möjligt för oss att även spela upp de scener där båda egon förbryllande nog lyckas vara med. Om detta berodde på att hjältens tankemanipulering eller om Lamont faktiskt inte var hans alterego egentligen visste vi inte. Serien innehöll en hel del mystik som satte lite extra krydda på upplevelsen och förvirrade en precis lagom mycket för att man inte skulle märka alla hål i storyn som de tidigaste äventyrsserierna var fyllda av. Ööh... Where was I?

Jajustja. Tyvärr fick denna min gränslösa passion ett adrupt slut i och med att mina föräldrar t röttnade på att bo mitt i kapitalismens högsäte på jorden och tvingade oss alla tillbaka till 'the old country'.

Men nej! Det får inte sluta där, och det gjorde det heller inte. För några dagar sen gick jag hem från någonstans, djupt försjunken i inga tankar alls, och började plötsligt högt för mig själv rabbla; "Who knows what evil lurks in the hearts of men?" om och om igen. Och det slog mig som en kaskadspya från ett öppet lägenhetsfönster... "THE SHADOW KNOWS!" Följt av ett vansinnigt skratt. Öppningsfrasen som Orson Welles gjorde odödlig i sin tidiga radioversion av pulphjälteserien.

Nu får studierna lida lite, jag har en jävla massa catching up to do.

note to self

1 Inte skriva blogginlägg på fyllan

2 Inte ge cyniska svar åt välmenade kommentarer på andras bloggar på fyllan

3 Inte gå med på att öppna en ny flaska äppelvin klockan två på natten

4 Inte glömma bort att köpa toapapper och cigaretter så man blir tvungen att pallra sig ut ur lägenheten, ner till affären och tillbaka innan man kan bakisbajsa

5 Åderpåle. Ha. Ha. Ha.

Glömt någonting?

all my heroes are dead rock stars

Guitor Hero till ps2, ett mästerverk. Hårdare än bajs när man varit förstoppad alltför länge, bara att lira Spanish Castle Magic av Jimi Hendrix tillsammans med en annan alkoholpåverkad polare. Enormt som en jättestor penis a la den där dokumentären som gick på teve för några dar sen. Eller Cowboys From Hell av Panthera. Hatar att använda internet shorthand, men....

OMFG!

Is nice. Is nice.

kungen är död, länge leve kungen!

Steve Irwin är död... Och jag kan ärligt säga att jag inte bryr mig ett smack. Jag känner mig möjligtvis lite lättad, slipper stå ut med hans maniska skitprogram om att skrämma skiten ur stackars djur.

But what a way to go, man. Huggen i HJÄRTAT av en rocka. Hur coolt är inte det!? Yes!

en ode till ärligheten

"Niklas, din bild av hårdrock är skev och äcklig."
Score!

yes yes YES!

"Men... Ska du hem?"
"Har slut på pengar öl och cigaretter."
"Men du får en cigg och en öl av mig."
"Öhh. Men tevespel finns hemma... Hallå. Shit."

Greatest moment ever.

the truth

Thom is king and that is the truth.
No one need be disappointed
that is the truth.
Truth and lies are the same
And of course that is truth and it is untruth...biatch.

Haha

Jepp jepp jepp-

låter kul i mitt huvud

I Star Trek: The Next Generation heter skeppsläkaren Dr. Crusher. Ett ganska lustigt namn på en läkare, vore jävligt kul om hon varje gång hon blev arg förvandlades till ett groteskt muskelberg som krossade allt i sin väg och skrek saker i stil med: "I Dr. Crusher! I crush you! Aaaaauaarrrgghgh!" Hahahaha!

Ännu ett stressat inlägg:

En kul grej.

(Skärmen på min stackars Theodor har gått vidare mot de sälla jaktmarkerna. Sadface. Och jag har fått låna min käre lillebrors laptop, som tyvärr lider av någon obotlig sjukdom som gör att den kukar ur högst tio minuter efter att man bootat den. Makes things more difficult than they need be. Marmeladsex... Va?)

Men så kan man editera sina inlägg efter att man bootat om och skriva vidare.

"Bäverfitta" är tillåtet, så är det. Någonting som vi kom fram till hemma hos Karin efter en lång diskussion om vilka könsord som är okej att använda som skällsord. Stefan råkade säga något i stil med "Hora" när han förlorade en rond i ett kortspel som han och Ernesto har döpt till "FlintFitta", Karin blev irriterad och ansåg att folk borde respektera hennes hem/fristad och de regler hon själv satt upp där. I detta fall att inte säga saker i stil med fitta, hora eller dylikt i degraderande syfte. Det blev till en långdragen debatt som slutade med att någon brast ut; 'Men bäverfitta då? Det får man väl säga?' Och Karin sa; 'Ja, det får man. För det är väl lite kul iallafall.' Denna någon, som helt klart har oövervinnerliga färdigheter inom diplomati och måste vara en klart överlägsen människa på alla sätt och vis, är såklart jag. High five.

en gul sak

Aha! By a stroke of luck har jag lyckats hålla datorn igång i mer än tio sekunder. Hell yes. Och uppdatera min blogg gör jag. Fast hmm, jäjä.

The apartment är repainted somenågot. Och städat är det också. Och allt är ljus samt glädje.

sena nätter och tidiga morgonar make petter a dull boy

Massor med ord uppradade... Vad roligt.

Det finns de som gillar att gå på djupet, och de som skrapar på ytan och sen de som är fullkomligt ointresserade. För att gå på djupet på riktigt måste man ha mycket tålamod. Så är det. För i det djupa finns egentligen ingen underhållning, inget spackel som slätar över. Det är rått och ofta fult men otroligt rationellt. Jag pallar inte alltid med det.

Att skrapa på ytan är lättare, man får egentligen inte reda på så mycket. Men man är underhållen och då är det lätt att romantisera igen alla tomma utrymmen. Lekmannasättet. I like.

De ointresserade är ointressanta och tål knappt att nämnas. Bajsa dem i munnen.

And now:

Jag fattar inte hur människor tänker när de betygsätter film. Lady In The Water är en grym rulle. Punkt och slut, för fan. På den objektiva skalan över filmkvalitet, här snackar vi gumption, ligger den mycket högt. Vad är det folk väntar sig egentligen? Klart den är banal! Det är Shyamalan som har gjort den. Men den är snygg och smått absurd. Och så händer det grejer. Skitbra.

att påpeka

Det är nånting särskilt med att lida av dagen-efter syndrom. Alltså att vara bakis. Speciellt om man inte var så otroligt berusad kvällen innan, och vaknar med lite lätt illamående och kanske lite ljuskänsliga ögon. Bakisdagar är ofta bra dagar, dessutom inte sällan bättre än dagen innan. Men just idag var igår bra det med. Jaja... Möp möp.

Och en otroligt vacker man.

a clown! a clown!

Det jag skulle vilja mest av allt just nu är att leta reda på ett spädbarn, som aldrig gjort någon nått ont men som antagligen inte kommer göra något av värde i sitt liv, och strypa ihjäl det. Mest för att röra om lite i grytan... Sätta lite piff på vardagen. Lalala.

Drygt med dagar då man är sur bara för att.

en till länk! joy!

Hahahahahahahaha! Japaner är kul. Vem behöver ha tråkigt när det finns andra kulturer? Stor humor.

Och så kanske man ska skriva någonting med. Mmjo. En dikt! Nej, inte en dikt. Snart bär det iväg igen. Västerås harv blivit en snabb återhämtningsplats under sommaren. Skönt, spenderar ändå resten av året här.

Snootch.

Hårdare än såhär blir det fan inte.

den unge och havet

Hemma igen efter min grymma världsturné. Rättvik-Falun-Västerås-Kristianstad-Casa San Lorenzo-Malmö-Göteborg och hem. Najs. Lägenheten står halvtom i väntan på att Joel the bastard ska ta arslet ur vagnen och flytta in. Sitter med benen i kors på vardagsrumsgolvet och skriver. Very zen.

Men nej, nu ska jag ägna lite tid att det förflutna.

Favorites on the way:

-Italienaren på byns bar som knappt kunde engelska men envisades med att försöka prata med mig ändå. Ägnade timmar, i flera dagar i rad, åt att berätta att han en gång varit i Stockholm i två veckor. (Jag vill inte verka otacksam här, jag förstår att jag kan mycket sämre italienska än den snubben kan engelska. Men om man ändå tvunget ska prata med någon från bar-up to bar-down kan man väl bredda sitt register till mer än bara "Yes! In Stockholm! Two weeks! In two thousand and one! Yes I like very much! Is so nice! And the womans! Very nice!")

-Snubben i stallet till höger på Stansted som pruttade så det skakade i väggarna ackompanjerat av killen i stallet till vänster som spydde kaskader. Vackert, och mycket underhållande när man är sådär trött och hatisk som man lätt blir av flygresor.

-Peter Psenner, bygdens lokala allt-i-allo dude, lyckas i färd med att rigga en braskamin riva ner hela vår spis. Svär lite åt sig själv och fortsätter därefter med att laga den med diverse bråte vi har liggandes. (Låter inte så jävla hett kanske, men killen har blivit min nya idol. Måste nog ha varit där för att fatta)

-MetalTown. Eller snarare Tool på MetalTown i Göteborg. Resten av festivalen var endast förband. Den absolut bästa livespelningen jag varit med om alla kategorier. I en och en halv timme förstod jag vad som menas med störningsfrihet... True story. Bra skit.

Hmmhmm.

Och så har vi allt det andra. Men det spar vi till en annan dag. Herrå

kolla kolla

Nu är jag in Sweden igen.

Att hata mest med att flyga är icke flygresan i sig, trots illaluktande mjällfällande högljudda motpassagerare. Nej nej, det värsta är köerna. Jag är en ganska så otålig person när jag tvingas vänta. Har inget emot att sitta och göra ingenting i timmar när det är av eget val. Men fan, en kö för att checka in, en för första säkerhetsspärren, en för att komma in till gaten, en för att komma in till flygplanet, en för att komma ut ur flygplanet, en för att kunna kissa och en för passkontrollen ut ur terminalen. Gah! Och RyanAir kopplar inte flygen, så om man ska byta flygplan någonstans måste man göra allt detta flera gånger. Madness I tell you!

Men just vad jag behövde för övrigt, Italien alltså. Allt jag vågat hoppas och än mer.

And check this out för fan.

bon giorno

Ascoli Piceno! Internetcafe, och grejer. Fem dagar kvar, fan ockso. Ne... skrewdis.

Im never coming back.

ciao

come home one day, leave the next

Ännu en vecka på stiftsgården där man ser vana människor i nytt ljus. Men även fullkomligt nya människor som man upptäcker vara bland de bästa. Och ett par dagar i dalarna på diverse orter, träffa och prata med riktiga vänner man ägnar alltför lite tid åt. Bra skit.

Och imorrn bär det iväg till Italien.

Och apropå bajs är deckare lika med dasspapper, jag förstår det positiva i att folk med mindre förstånd lockas till att läsa tack vare dem. Men bläh för fan. En pestböld på litteraturens vackra väsen. Usch och fyskam och kattskit...

ett enat folk på väg, ett enat folk med bamsingkuk

Whoah, och så var det den tiden på året igen. Packa väskorna och preppa för tid på stiftsgården, men även för en retreat i Italy. Först ansvar tjugofyra timmar om dygnet i en vecka och sen en vecka på en och samma balkong med en dunk vin och trave böcker. Ölkvällar på byns barer, och halvgod italiensk mat. Idyll. Jag älskar att trivas, det enda tråkiga blir att åka hem igen. Men vad väntar hemma? Jo, Malmö och Göteborg och Tool och Måla Viktors Föräldrars Nya SommarHus och sen en period två av kiosksittande på stiftsgården. What could possibly go wrong? Nothing, nothing could go wrong. Och fan den som säger annat.

Paul Austers 'The Book of Illusions' är crazy bra. Fint så in åt helvete att g***a.

Helgen har varit galen för övrigt. Fulla släktingar på mottagningen och en bror som verkar ha njutit av att få slut på eländet. Massor med öl hela dagarna samt nya och gamla människor. Och vara mitt i en bok och plötsligt få uppenbarelsen att det är ett mästerverk. Kaffe och kaffe och träffa på den där tjejen som skulle "röva hem en åttiofyra" mitt i natten för att få bekräftat att 'The Squid and the Whale' är en galet bra film. Allt känns helt enkelt bättre än bra.

Fantastico!

half a league, half a league onward

Bakisdag på bakisdag på bakisdag. Gillar studenttider som fan, men ack... Det är schynd'm mig idag.

Bror Gustav tog studenten, och fulla släktingar är kul. Och öh. Jag har inga tankar att samla så jag drar till med... ingenting istället. Men nej, det är inte synd om mig. Jag njuter och har mig, vi har utvecklats så långt att en individ är mer värd än två. Och singel, låneordens låneord... Jag är inte singel, jag är... banal. Haha!

try it out mofo

Sjukt kul. Satt i typ en halvtimme och skrev saker i stil med "PENIS", "BAJSSEX", "RANDIG FITTA", "SEPESEX" osv. Enformig humor är den bästa. Mycket skratt.

federico garcía lorca

Och här har vi ännu en hjälte. Jag önskar jag förstod spanska. Men är otroligt tacksam över biblioteken, en översättning från spanska till svenska gör sig bättre än till engelska. Det engelska språket känns för mekaniskt. Passar inte riktigt.

as sure as days come from moments...

Reggaefest i Wasaparken. Min tro på mänskligheten kommer tillbaka dagar som igår, i Västerås kan man gå flera veckor och bara stöta på pöbeln och sen plötsligt träffar man en guldåder och springer in i varenda älskvärd individ staden har att erbjuda. Var gömmer sig folk till vardags? In shady flats composing blogs, most likely. Eller nej. Reggaen är på väg, mycket välkommet i city sans soul. Ungdomskultur får nämligen inte finnas i Västerås, och i stort sätt varje försök har krossats av patraskets ointresse. Men saker händer. Tacksamt.

Jag har insett, i likhet med andra före mig, att människor kan tycka att min ofta negativa inställning till saker och ting är obehaglig, och kanske otrevlig. Att jag kanske uppfattas som en otrevlig människa, vilket är synd. För det tycker jag inte att jag är. Människor som bara ser till ytan missar en hel del, tydligen.

Joy.

the day after yesterday

Inte för att jag är en sån där som klagar på vädret jämt... Men kom igen! Sjyrrebyrre! Jag menar hej, jag heter Petter. Min sinnesstämning bestäms av vädret. Vaknar jag av det "meditiva" ljudet av regn mot fönstret går jag och är tjurig halva dan. Inte ens god morgon här har du ditt kaffe glädjer.

Bajskorvar!

loquacious no longer

Plötsligt, oväntat men åh så välkommet, har jag mycket att göra igen. Tack gode gud, ledan höll på att mörda mig. Låtom oss fröjdas en stund. Hmhm. Ciao.

gymnasiefoto

Åh att vara ung och vacker igen. Hahaha!

o g

Tänker inte ens försöka motivera varför jag tycker det här är så roligt. Det bara är så.







Och här har vi en sann mästare. Lyssnat en hel del på A Perfect Circle och NIN och DEVO och så vidare i mina dar. Han här har vi att tacka för mången geniala trumstycken. Respetta.

becoming my terror

19 kronor ölen makes Petter a mean spirited boy. Men poängen med overallerna undkommer mig och var och en har väl rätten till att ifrågasätta vad som motiverar människor till beteende som utåt verkar fullkomligt retarderat? Haha, hehe, hoho. Västerås känns lättare att hantera, vilket är bra. Nassarna har börjat göra ljud av sig igen, inte bra grej. Äckliga jävla kryp hela bunten, och att de inte verkar fatta den mest grundläggande regeln vad gäller social kausalitet... Man må kunna förutspå verkan av en orsak, men det är bieffekterna som är ringarna som blir till vågor. Fortsätt med att sätta yxor i folks dörrar och ni kommer inte kunna visa er utomhus, oavsett tid på dygnet. Infantila idioter.

Reggaepryl nästa helg, bra skit.

helvete

Desmond Dekker är död, sen i onsdags.

mr dick joke

Marie Sernholdt får fortsätta spy ut singlar, och någonstans på vägen bestämde världsordningen sig för att ta den här mannen ifrån oss. Jag lämnar den självklara frågan om varför till optimisterna.

acis

GAH! Överväldigad av den största känslan av frustration jag varit med om mitt i liv sitter jag och skriver. Blandat med exhileration över inte fan vet jag. Måste ventilera.

Det mest spännande som hände mig idag, möjligtvis det mest spännande som hände i hela stora stan Västerås, var att en snorunge tände eld på sin moped på skolgården under Johans balkong. Den small, det enda som fanns kvar då jag och Johan, smått berusade, gick och gluttade var stålramen plus motor. Den brann tydligen ner till nästan ingenting på mindre än tio minuter. Och sen eskilerade det, must escape.

Det största frågan är om det verkligen är bra för mig att sitta och lyssna på ond electro a la Justice i detta tillstånd. Crapper-




Niklas tog sig hem från fängelset gift par nyss, ena halvan vill leva ett liv och den andra hämmar. Den vanliga modellen.

Mm, mentala uppstötningar. Fann en Paul Auster roman i min egen bokhylla igår, måste vara en julklapp eller liknande som jag aldrig ägnat någon tanke. Spännande grej. Jag är för tankspridd för mitt eget bästa.

Könsord.

Och någon, jag kommer inte ihåg vem, uttryckte en gång att förväntingar är "premeditated resentments".

angel headed hipsters etc

Och på tal om allt, jag börjar fan tröttna på den här skiten. Jag menar fan, schlagerfestivalen finns till för att skrattas åt. Men inte för de som röstar? Och de röstade fram LORDI!? Seriöst? Va? Nej. Det här är fel, more wrong than vomiting pandas som en annan en gång sade... Hela världen är galen. Och jag tänker bannemig få tag i vem det än är som bär ansvaret och straffa den jäveln. Om det så är gud själv ska snubben huggas ned från sin tron för att ge plats åt en med större koll.
Typ den här killen.

Jag räknar dock inte riktigt med att lyckas med detta. Och om allt har gått åt helvete med världen är väl barnen vårt enda hopp? Men har ni någon gång lyssnat in på vad barnen snackar om nuförtiden? Man mår illa. Varenda positiv framtidsvision krossas och vad lämnas vi med då? Distopierna. Alltså framtiden enligt Huxley, Orwell, Boye och Zamyatin. We're fucked. Vetenskapen kanske räddar oss! No way. Kanske om vetenskapsmännen fick välja, men inte ett steg har tagits mot en rättvisare värld än så länge. Och vad är det som säger att det någonsin kommer hända. Screwed screwed screwed screwed screwed. Dagen då Lordi vann nådde vi vår point of no return. Inte en chans att Quetzalcoatl kommer döma snällt nu.

Fan Miriam. Din pappa kanske har rätt trots allt.

pubertala utsvävningar

Ok, jag har en viss svaghet för utläggningar i stil med den här. Oooh, dra in mig med er sockersöta revolutionärsretorik. Som att vara tillbaka i livmodern, typ.

Jag har visst fått höra att man ska växa ifrån den barnsliga tron att man kan förändra världen till det bättre. Skrewdat.

dagdrivarliv på knivsöder

"Johan! Johan! Det står en Capulet nere på gatan! Dags att försvara vår heder."

En vecka spenderad med att inte vara hemma. Perfekt fo'sho... Eller så. Det kommer nog ta mig ett tag att vänja mig vid att vara tillbaka i järnburen. Hehe, positivism for the win.

En sak är säker... Eller kanske fler, jag vet inte. Haha.

mycket snack, lite hockey

Skype. En gratistjänst som tillåter en att föra video/audiosamtal med alla i världen som har tillgång till internet. Grym grej. Men say hello to knasig dygnsrytm. Lite väl lockande att sitta halva nätterna och snacka med saknade storebröder på andra sidan jordklotet när man inte har någon skola dagen efter. Hmhm. Hårt liv man lever.

Och hockey-VM 2006, vems briljanta idé var detta? Hur går det för Sverige? Ingen aning och jag skulle behöva anstränga mig ganska hårt för att kunna bry mig mindre. Jag är då ingen freak för denna sortens sport i och för sig, men jag tycker att det är lite väl överdrivet med alla dessa mästerskap hit och dit. Hur många matcher ska man behöva glo på ofrivilligt enbart för att man råkar umgås med människor som bryr sig om sådana här saker vid fel tillfällen? Jag gillar att tappa fattningen tillsammans med en massa andra brölande neandertalare emellanåt lika mycket som the next guy. Men jag blir osugen när det blir till vardag.

Resten är bättre än bra. Avslappnad helg på stiftsgården och hyfsat fint (om än inte perfekt) väder typ hela tiden. Som sagt... Hårt liv.

pasternak

' What a summer , what a summer !
This is magic, indeed.
And how, I ask you, did it come to us
Onsought and undeserved ? '

yellow mY skYcaptain

Paz Lenchantin.
Don't care, jag ska gifta mig med henne när jag blir stor.

hmmhmm

Jag har börjat göra en grej som jag tycker är lite rolig. När jag kommer på saker jag borde ha gjort under dagen eller när jag kommer att tänka på någonting dumt jag gjort nyligen eller liknande, ni vet en sån där plötslig känsla då man bara behöver skrika "helvete" eller slå sig hårt i pannan eller något i den stilen, och jag råkar sitta vid datorn, skriver jag utan att tänka på det saker i adressfältet. Typ www.skit.se eller www.älgkuk.co.uk och sådär, istället för att yttra det högt. Blir oftast väldigt besviken över att folk inte lagt upp sidor som direkt motsvarar min tillfälliga frustration.

Öh... dagens tråkiga anekdot... Här! En läskig unge!

Ännu en anledning till att vara pro choice. Färre missfoster i stil med denna.

terkel in trouble

Genial, jag har i flera månaders tid vägrat se den bara för att min käre bror har tjatat om att den ska vara bra. Fick mig en trevlig överraskning. Lagom sjuk i huvudet, och den är ämnad för barn? Skitbra! Mina barn, om jag någonsin får dem ska fan inte utsättas för någon daltande romantisering av verkligheten. "En helt ny värld" kan köra sig själv där ljuset vägrar skina. Vad är bättre för en trettonåring vars hjärna är fri att formas som en färsk degklump än en sång vars refräng lyder "Fuck off and die, du är för ful för mig och din morsa går för en hundring"? Ingenting, ingenting är bättre.

När jag tänker efter...kan det ju vara så att jag är sen med att se den. Och att det inte längre är något att tjoa för. Äh, phuket.

And on that note:
Svenska Akademin har gett oss en ny officiell bokstav! Välkommen W, nu får du också vara med och leka. Bokstav nummer 23, har två spetsar neråt och tre uppåt. 23. Scary.

jan myrddraal

Jag kan inte bestämma mig om jag älskar eller hatar den här mannen, han är svår.

Han har tveklöst skrivit några saker som verkligen är digging yourself knee deep in shit. Men han har en poäng med mycket, även med det som provocerar. Kanske speciellt med det som provocerar. Men han är också en jävligt rå snubbe, det är svårt att ta till sig av mycket som han påstår är sanningar. Ööh, fan.

bleeurgh

Påminn mig att aldrig se på filmer jag tycker om i sällskap med andra människor, eller iallafall inte med människor som jag är osäker på kommer tycka om den eller inte. Hulken, helt ok rulle i min uppfattning. Det kan förvisso grunda sig i att jag läste serietidningen hemma hos en kompis ganska ofta när jag var liten. Men att vara tyst under en film är väl standard va? Ganska så enkelt att skita i sitt eget lilla kommentatorspår, eller åtminstone spara det till filmen är slut? Eller är jag en tråkmåns nu?

Låtsas att man är på bio! Nej vänta, det finns gått om as som inte förstår sig på biografetikett heller. Kuken.

meningokocker och pollen

Det har varit lite kaos hos mig den här veckan, jag har nämligen aldrig varit allergisk mot pollen förut. Och är det helt klart nu, dessutom sa mitt immunförsvar emot efter allt kul förra helgen. Så feber och snuva har gjort mig ganska stationär, ich bin uttråkad. Men tack internet för att ni ger oss saker i stil med det här att roa oss med när vi har tråkigt.

I fredags gick det så långt att jag var säker på att jag fått hjärhinneinflammation, åkte hem till päronen så att jag kunde få lite uppsyn. Mina föräldrar tyckte jag var fjantig... Det var jag, tveklöst. Hypokondriker, ännu ett flashigt ord att ha med i mitt CV.

Dessutom felstavade VLT mitt efternamn i fredags. Bastards.

äckligt

Sitter och lyssnar på Philip K Dicks Do Androids Dream of Electric Sheep, grymt bra bok. Blade Runner almost does it justice, så bra är den.

Ett smärre problem bara. Bokförlagen gillar tydligen att sodomera döda författares ruttnande lik genom att låta halvkassa skådespelare svälja böckerna sida för sida, varpå de sprutar dem, med sadistorgasmisk njutning, ut ur sina analöppningar där det kletar sig fast på CD-skivor som de trycker de seperata orden "tal" och "bok" på (no joke), ställer ut dem på hyllor i diverse satanistiska tempel, Bokia Akademibokhandeln etc, så att intet ont anande kunder, i stil med mig, ska luras till spendera sina hårt förvärvade pengar på vad de tror kommer vara en intressant upplevelse. Ännu ett najs sätt att uppleva en klassiker. Right.

Men vilka är det som framför boken, you say? Mathew Modine och Calista Flockheart. But why?

Och de ska tvunget skådespela fram rösterna till varenda karaktär, inte med mogna tolkningar av hur det kan tänkas ska vara meningen att de låter. Nej nej, det är nästan som att lyssna på en disneyrulle på band. Ok, jag snackar om en av tidernas absolut största Sci-Fi titlar. May you forever boil in a steaming pool of rotting skunk corpses, scumbags.

Fan, jag blir verkligen upprörd av sånt här. Det kanske märks.

dimhöljd horisont

Upp tidigt som fan och trycka i sig kaffe. Har en del att göra idag, eller egentligen inte särskilt mycket alls. Relativt mycket att göra, är väl mer passande.

Verkar bli fint väder.

Och drömmer datorer om elektriska får?

AH! Så jävla snygg.

Och här: Humor.

aj, min hand!

Ungefär såhär såg min hand ut efter att jag lagat mat åt mig själv idag. Inte nog med att jag haft feber och inte pallat med mycket mer än att sitta hemma och dega hela dagen, dessutom skulle jag tvunget stympa mig själv.

Mök. Haha, ännu ett roligt ord för prutt.

helg, baby

Efter att ha behövt brottas med blogg.se, med all reklam osv, lagom länge har jag valt att flytta hit. Good choice, no?

Hur skiljer jag mig från alla dessa marknadsföringsas, som ställer till med dryga snorungar på tevereklamer och löpsedlar i stil med "BIG BROTHER JESSICAS MÖRDARSTRESSTENDENSER", om jag låter min vackra webblogg besudlas av reklam den med. Nej, fan heller. Fak-jo. Etc...Dessutom är denna finare och med fler möjligheter till anpassning utan att betala en massa pengar.

-

Valborg! En hel helg med tokiga upptåg och galna strapatser! Phett najs, hålligång från fredag till måndag. Fyra bakisdagar på raken, jag är körd and so is my dygnsrytm.

Jag har ett alldeles speciellt tack jag skulle vilja framföra till Västerås poliskår för att ni inte drog med er mig och Stefan när han urinerade i buskarna utanför kåren i söndags...fjantar.

Petter - "Nej nej, det är lugnt. Han har problem med urinblåsan, han kan inte hjälpa det."
Biffig Police Officer Man- "Det skiter vi i, han får inte kissa på allmän plats."
Petter - "Ok, men han kan inte hålla sig. Seriöst."
BPOM 2 aka Good Cop - "Ok, visst. Låt gå för den här gången då, men låt oss inte komma på er att göra det igen."

Ingen: "Ok, fan. Förlåt för att vi skrämde skiten ur er med våra blinkande ljus och aggressiva kroppshållning."

Nej nej, här har vi då fan aldrig fel. Hur jävla svårt är det att släppa machofasaden i fem sekunder? Och om ni ändå tvunget ska visa er hårda, kan ni väl för fan inte låta folk komma undan så lätt? Jag börjar bli jävligt trött på sån där slap-on-the-wrist skit. Om de vill ha min respekt ska de antingen lägga av med snick-snacket, eller vara som gjorda av granit. Inget mesigt "ni gör fel men vi ska inte göra något åt det" bullshit.


Bortsett från den lilla incidenten har helgen varit fullkomligt lysande, tack världen för att du ger utdelning ibland.